Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Andliga rörelser i Västmanland - IV. Nora och Linde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND. 1881
Under evangelii segertåg genom denna bergslag har Gud
här framställt ett varnande exempel för alla trolösa bland sitt folk.
Drängen A. G. K—n hade öfverlämnat sig at Kristi nåd. Han
var af hjärtat glad öfver Guds barmhärtighet, framträdde såsom
en älsklig kristen och ett godt föredöme för andra Herrens
lärjungar. Han rannsakade ofta och flitigt de heliga skrifterna och
blef därigenom skicklig att tillrättavisa, förmana och trösta
bröderna. Emellertid började han så småningom draga sig ifrån
Guds folk och till att börja med i smyg och under blygsel
blanda sig med Kristi fiender, och inom kort var han alldeles
ett med dem. Såsom han förut gått framom bröderna i kunskap
och dygd, så gick han nu framom sina gudlösa kamrater i
smädelse och skamliga gärningcir. Vid sammankomsterna såg man
honom nu nästan alltid stå i dörren, hånande, bespottande,
smädande, motsägande. Då folket gick från sammankomsten var
han ock med, gick såsom en hund vid vägkanten, hånande Gud,
nedskällande hans folk.
Men Gud låter icke gäcka sig. Den affällige smädande
hade en tid tjänst i Blixberg. En dag gick han med på åkern
och arbetade. Men hastigt öfverfalls han af grufliga kval. Han
föll till marken, vred sig såsom en mask samt gräfde under sina
häftiga plågor djupa gropar i jorden med sina händer. Hans
kropp blef svart som en kolsäck. Han gaf snart alls intet akt
på det, som sades till honom. Han stönade såsom ett djur, då
det slaktas, och efter få timmars sådana kval gaf han upp sin
ande i dödens natt. Medan han ännu lefde, började hans kropp
spricka sönder såsom lera samt upplösas, och strax efter hans
död var hans kropp rutten som en multnande svamp.
»Gud låter icke gäcka sig, ty hvad en människa sår, det
skall hon ock skörda.»
Grannsocknen Järnboås i Västmanland med en folkmängd
af närmare 2,000 personer företer i fråga om det evangeliska
arbetet ungefär samma bild som Nora, och nästan samma
predikanter hafva i början där arbetat på människornas frälsning
och uppbyggelse. Äfven här gick det märkliga året 1877 en
genomgripande väckelse fram genom folkhoparna, och många
fördes då till Kristi sanna kännedom. Bland evangelii budbärare
bör det året nämnas särskildt Aug. Bryngelsson från Dalsland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
