Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Andliga rörelser i Västmanland - V. Nya Kopparberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND.
1891
offervillighet på ett glädjande sätt blifvit lösta, kärlek och
endräkt gjorde sig gällande mellan Kristi vänner, och församlingens
inre och yttre verksamhet begynte å nyo uppblomstra.
I stationsinspektoren Ruhlin ägde församlingen en
ordförande, som under nu nämnda brydsamma omständigheter med
talang, vishet och kraft skötte dess angelägenheter, och hvad
han så väl i fråga om ordnandet af församlingens ekonomi som
ock i öfrigt gjort för dess bästa fortlefver ännu i tacksam
hågkomst. Ruhlin var en i hög grad duglig, punktlig och
samvetsgrann tjänsteman, som åtnjöt stort förtroende af sina förmän.
Men han var äfven högt värderad och älskad af sina kamrater
och underlydande för sin ovanligt stora humanitet och välvilja,
som alltid visades mot så väl den ene som mot den andre. Utom
den gagnande verksamhet, som han utöfvade i fråga om
friförsamlingens organisation och ledning samt såsom ordets
offent-lige förkunnare, var han tillika i tillfälle att jämväl ägna sig åt
allmänna värf. Han ägde ett stort förtroende, hvilket bland
annat visade sig däri, att han valdes till ledamot af riksdagens
andra kammare för Lindes domsaga majriksdagen 1887. Han
var ledamot af Ljusnarsbergs sockens kommunalnämnd och
Kopparbergs kyrkobys byggnadsnämnd. Äfven i nykterhetsarbetet
tog han den verksammaste del.
Under nära 15 års tid var Ruhlin besvärad af ett svårt
njurlidande, som vid slutet af år 1892 så förvärrades, att han då
nödgades nedlägga sin tjänst. Sedan var han bunden vid sina
rum, tills han vid sommarens inbrott följande år begaf sig till
Marstrand för att söka stärka sina hårdt medtagna kroppskrafter.
Den jordiska hälsa, han sålunda sökte, fann han dock ej. Han
afsomnade stilla och fridfullt den 16 juni 1893 i Marstrand. Hans
begrafning ägde rum å Kopparbergs kyrkogård under stort
deltagande från förmän, kamrater och vänner samt för öfrigt från
ortens befolkning. »Ruhlins lif var», heter det bland annat i
griftetalet öfver honom, »ett Gud hängifvet, mot den himmelska
och osynliga världen riktadt lif, ett lif i tron. Genom sitt lif har
han stått såsom ett vittne bland den stora raden af dem, hvilka
i kamp och strid bevisat, att det finns ett bättre fädernesland än
detta jordiska, af dem, som i ord och gärning burit vittnesbörd
mot världen, att hennes verk äro onda. Sedan hans hjärta en
Ekman, Den inre missionens historia. I2o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
