Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Väster-Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregåfvo sig samla för missionen och narrade så penningar af
enfaldigt folk. Om man ville lämna något för missionen, så hade
han för detta ändamål satt upp en bössa på kyrkodörren — men,
besynnerligt nog, det kom aldrig ett öre i den. Han inrättade
ock ett brännvinsmagasin i socknen och sökte få en troende
skräddare till föreståndare för detsamma, ty han hade likväl
förtroende för dennes ärlighet. Men efter att närmare hafva
öfvertänkt anbudet svarade skräddaren: »Jag kan icke för mitt
samvete». — »Hvad är det för samvete?» frågade prästen. I ett
skolrådsprotokoll kallade han bönehuset i Järna för »lusthuset
på Myrbacka». Understundom infann han sig vid
sammankomsterna och uppförde sig där på ett mycket rått och högst
opassande sätt, ja, han gick till och med så långt, att han instämde
några af de troende inför häradsrätten, hvilket dock aflopp till
större skam för honom själf än för de anklagade. Äfven
folkskollärare och lärarinnor, som visade sig vänligt stämda för den
fria kristliga verksamheten, blefvo föremål för hans raseri och
utan vidare afsatta. På 9 år blefvo sålunda 9 lärarinnor afsatta
för läseri. En manlig lärare, som ock blef afsatt för samma
orsaks skull, har sagt: »Första året, som jag höll skola, köpte jag
en ankare brännvin till julen. Då var jag en duktig lärare. Men,
sedan jag blef läsare, kasserades jag».
Hans företrädare prosten Gustaf Thunblad i Malung var
däremot en helgjuten kristen karakter. Såsom allvarlig schartauan
kunde han visserligen icke gilla lekmannaverksamheten, men han
fick dock tjäna såsom medel i Guds hand till att framdraga flera
unga personer, hvilka efter erhållen utbildning arbetat såsom
kunskapsrika och allvarliga vägröjare för det andliga frigörelseverket i
Dalarne. Han drog nämligen försorg om, att flera af de förut
nämnda predikanterna, då de själfva efter sin omvändelse kände
sig manade att göra något för sina medmänniskors frälsning,
blefvo utbildade till folkskollärare. I denna egenskap var det,
som de sedermera började vittna om Herrens nåd först i skolan
för barn och ungdom och sedan i allt vidsträcktare kretsar bland
folket i allmänhet. Thunblad hade den fordran, att hans
folkskollärare skulle så vidt möjligt vara troende, och såsom en frukt
af hans nitiska verksamhet i detta afseende torde man i väsentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
