Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Väster-Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något oerhördt, om någon utan giltigt skäl underlät det. Men
sedan man varit där, var ock all rättfärdighet uppfylld, och både
ung och gammal hängaf sig fritt åt dryckenskap och alla möjliga
vilda upptåg. Det fanns väl en och annan, som var litet mera
stillsam, men något andligt lif i öfrigt kunde icke märkas. På
vintern 1856 började dock vid Lindesnäs bruk en liten andlig
lifsgnista visa sig, som tydde på att dödskylan började vika. Den
förste, som där med allvar frågade efter Herren, var en gammal
smedhustru vid namn Maria Varg. I all stillhet läste hon bibeln
och psalmboken och kom genom Guds andes ledning till en
lefvande tro på Jesus. Att hon af grannar och bekanta blef
ansedd besynnerlig, är helt naturligt.
Vid samma tid kom en spiksmed, Johannes Bruse, dit för
att hälsa på sina därvarande släktingar. Han hade nyligen
kommit till tron på Herren och var därför mycket ifrig att samtala
med andra om den frid, som fyllde hans eget hjärta. En och
annan började då tänka på sin andliga ställning, men någon
egentlig väckelse förspordes icke förrän något år senare. Samme
J. Bruse var ock den förste, som framme vid kyrkan samlade
folket och läste Guds ord för dom. En hemmansägare, Fakt
Erik Olsson i Skansbacken, var den förste, som öppnade sitt hus
för sammankomster, och snart vågade äfven flera andra göra på
samma sätt, men därvid stannade det ock.
Vid påsktiden samma år kom en f. d. nåsbo, O. Larsson
från Brattfors, dit och hälsade på sina släktingar. Han samlade
folket i sitt förra hem, läste för och samtalade med dem om det
enda nödvändiga, hvilket hade till följd, att en yngling, Olers
Lars Jonsson, vaknade till allvarligt bekymmer om sin själ. Som
han hört berättas, att i Älfdalen "skulle finnas en yngling,
hvilken, som det sades, hade profetisk förmåga och kunde omtala
människors själstillstånd, företog han den öfver 10 mil långa
resan dit för att träffa honom men återvände hem lika orolig, som
han gick dit. I denna olyckliga ställning förblef han i flera år,
arbetande på sin bättring utan att lyckas. Kom så Johan
Jansson från Kvistbro till socknen, och genom det ord, som han
predikade, trots den skärpa, som låg i hans tal, fick Lars
Jonsson frid med Gud och började strax vittna om sin frälsare för
andra samt blef sedermera ledare för dem, som på den platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
