Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - II. Våmhus, Orsa, Mora och Venjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslöt nu föreningen att söka återupplifva den evangeliska
verksamheten, och valdes då till föreningens ordförande Agdar Erik
Persson, hvilken alltsedan stått som dess ledare. Under tiden
har predikoverksamheten hufvudsakligen uppehållits af
Ansgariiföreningens predikanter. År 1897 anslöt sig föreningen till Svenska
missionsförbundet och antog år 1900 såsom sin förste ordinarie
predikant W. Zander, som nyss förut utgått ur Förbundets
missionsskola i Stockholm.
Förut i detta arbete, sid. 615—620, hafva vi skildrat den
andliga rörelsens uppkomst och första utveckling i Mora socken och
därvid omnämnt den banbrytande verksamhet, som där utöfvades
af Präst Olof Jonsson, J. A. Fogelqvist, fröken von Braun m. fl.
Det nådens verk, som sålunda blifvit begynt i denna socken, har
sedan fortgått, så att allt flera under årens lopp blifvit förda ifrån
mörkret till Guds underbara ljus.
Med anledning af Öster-Dalarnes missionsförenings
upplösning i slutet af 1870-talet och de stridigheter, som därmed stodo i
samband, beslöto de troende i Nusnäs by i Mora att bilda en
egen förening, som benämndes Nusnäs missionsförening. Till
predikant inom denna förening kallades Anders Persson från
Gagnef, hvilken sedan verkade med stor välsignelse så väl i
Nusnäs som ock i andra byar inom socknen. Han afflyttade
sedermera till Helsingland, där han öfvergick till helgeanisterna, och
är för närvarande bosatt i Ore.
I Gorsås by var vid ofvannämnda tidpunkt en andlig
försoffning rådande bland de få troende, som då funnos där. Men
så inflyttade dit vid den tiden en troende småskollärarinna vid
namn Kerstin Olsson från Ål. Djupt gripen af den andliga nöd,
hon här såg omkring sig, kämpade hon i bön till Gud om kraft
och visdom att något kunna göra för sina medmänniskors
frälsning. Omsider började hon hålla bönemöten med sina skolbarn.
Guds ande begynte verka, och ryktet om den rörelse, som
sålunda uppstod bland barnen, spridde sig snart till hvarje hem.
Några ynglingar hade kommit öfverens om att gå till ett af dessa
bönemöten för att drifva gäck men blefvo själfva fattade af Guds
ord och ande, så att de öfverlämnade sig åt Herren. Äfven bland
de äldre uppstod en stor väckelse. Dessa möten fortgingo så en
tid med välsignelse under ledning af en predikant, som blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
