Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - II. Våmhus, Orsa, Mora och Venjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför skolhusen, som i början varit upplåtna för sammankomster,
nu genast af vederbörande skolråd stängdes. Att hungern efter
Guds ord tillväxte, sedan det i oförfalskad form började utdelas,
visade sig däraf, att, då Torbjörnsson predikade sista söndagen
i Venjan, så mycket folk samlades, att åhörareskaran icke kunde
rymmas i något enskildt hus, hvadan sammankomsten måste hållas
på kyrkvallen. Vintern 1887 besökte Näs Per Persson Venjan,
där han då gick ur hus och i hus samtalande med folket om
Herren. Sedan dess har han regelbundet nästan hvarje år besökt
socknen.
Under de senare åren har Ansgariiföreningen dels genom
egna dels genom tillfälligt understödda predikanter utöfvat
verksamhet i Venjan. Så t. ex. gjorde trädgårdsmästaren S.
Löfgren från Mora vid påsktiden åren 1894—1897 missionsresor
inom socknen. Såsom bevis för, hurudant det andliga tillståndet
var i denna socken ännu vid slutet af förra århundradet, må det
följande tjäna. Vintern 1898 besökte predikanten H. N. Olsson
och ofvannämnde Löfgren de södra byarna i socknen. Ehuru de
hade utrustat sig med matsäck och ljus, nödgades de dock
särskildt söka att få rum så väl för sammankomsterna som till
bostad för nätterna. För att få logis i en by beslöto de att vända
sig till en där boende skolrådsledamot. Denne var emellertid
icke hemma men anträffades slutligen i en granngård, där han i
upprymdt tillstånd med en af sina vänner satt vid
brännvinsflaskan. Efter framställd förfrågan, om de finge använda
skolhuset för att där hålla en bönestund, underkastades de en grundlig
examen, hvarunder de fingo redogöra för, hvem som skickat ut
dem. Då de omtalade, att de reste på kallelse af
Ansgariiföreningen, svarade skolrådsledamoten, att, om de varit utsända af
Fosterlandsstiftelsen, så skulle intet hinder hafva mött. Men
sedan han funderat en stund på saken, sade han: »Jag gör för
resten i den saken, huru jag vill», och tillade slutligen: »Ni
kan väl få komma in». Uppmuntrade af sin framgång med
afseende på samlingslokal frågade de sedan, om de kunde erhålla
bostad hos honom för natten, hvilket han genast lofvade och
sade, att, då det endast fanns ett par fruntimmer hemma, så
skulle de blott behöfva hälsa ifrån honom för att få komma in.
Vid framkomsten till den anvisade bostaden fingo de åse, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
