Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den. Dock skulle den heliga elden sprida sig äfven hit om
ock sent.
Den man, som Herren därtill fick använda, var en pastor
Kallin. Han verkade här år 1853 med mycken kraft, och genom
hans predikningar väcktes hos mången behof efter frälsning, och
en och annan fann äfven lif i Gud. Äfven kyrkoherden
Andersson tycktes hafva nit om själars frälsning, och det berättas från
denna tid, att prästerna efter gudstjänstens slut gingo i gångarna
i kyrkan och genom samtal med människorna sökte noggrannare
undervisa dem om frälsningens väg. Efter dessa präster kommo
kyrkoherden Per Ulrik Boëthius och komminister J. Bärsell.
Äfven de tycktes verka med mycket nit, och det andliga intresset
hölls genom dem vid makt. Så kom vid denna tid äfven hit en
s. k. skolpräst, nuvarande komministern i Rättvik, Gustaf
Wilhelm Barketts. Han var en varmhjärtad, nitisk och begåfvad
ung man och predikade evangelium till frälsning för många.
Detta var i synnerhet fallet i de s. k. finnmarkerna, där 1859
genom hans predikan utbröt en rätt genomgripande väckelse,
och många kommo till tro på Gud. Ofta måste han stiga upp
midt i natten för att tala med frälsningssökande personer. Många
af dem, som då blefvo frälsta, lefde och dogo sedan i tron på
Kristus. Äfven framme i själfva socknen kommo många till
andligt lif och lefde och verkade för Herren. Bland dessa må
nämnas en gårdfarihandlare, som man vanligen kallade »Blind Olle».
Han hade dålig syn, men Herren hade öppnat hans andliga ögon
och dessutom gifvit honom ett ovanligt minne. Han kunde ur
minnet ordagrant upprepa långa predikningar, som han hört.
Denne man kom genom sin gårdfarihandel i beröring med många
och verkade då godt genom att tala med dem om Herren. Om
söndagseftermiddagarna brukade han och hans vänner samlas för
att sjunga psalmer och samtala. Ofta återgaf han då någon
predikan, som han hört, eller något stycke däraf och talade
därom med de andra. Genom denna verksamhet uppmuntrades de
troende i södra Rättvik, och vägen öppnades så småningom för
lekmannaverksamheten. Genom hans medverkan kom man äfven
att skrifva till Fosterlandsstiftelsen och begära en predikant för
Rättvik. År 1866 kom ock kolportör Forsberg från Gagnef hit
som Fosterlandsstiftelsens sändebud. Den så kallade »Erikes-mor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
