Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstad och vända Dalälfven i hennes lopp och sedan komma och
försöka att göra slut på läseriet.
När man 1875 skulle hafva missionsmöte i Rättvik, vågade
man icke vända sig till prästerna för att få lokal utan anordnade
i stället möte å en loge i Söderås. Som predikanter vid detta
möte voro närvarande reseombudet för Öster-Dalarnes
missionsförening Vermelin (nu prästman i Norrland), J. A. Larsson från
Borlänge och skollärare från Leksand. Äfven till detta möte
kom prosten Pettersson och pastor Barkeus. De troende i
Söderås hade emot prostens förbud öppnat skolhuset och hållit
sammankomst där, och detta skulle nu beifras. När prästerna
kommo, var mötet i full gång. Prosten gick genast in och tog
ordet. Han talade en mängd saker om lekmannapredikanterna
och deras förmenta onda bedrifter. Därefter läste han ur medförda
böcker långa stycken, så att alla började tröttna. J. A. Larsson
ville gå fram och bevisa, att han tog miste, men hindrades af
Vermelin, som ansåg, att det i så fall blott skulle blifva en stormig
diskussion till ingens nytta. En bonde ville gå upp på
talarestolen och få ned prosten men hindrades därifrån af pastor
Barkeus, som stod nedanför. Så fick prosten tala ut, hvarpå han
föreslog, att man skulle sjunga psalmen 120. Man sjöng, säges
det, af hjärtans lust i synnerhet andra versen, där det talas om
»en fast bedröflig tid». Man ansåg i allmänhet, att nu var en
sådan tid, då själfva prästerna störde dem, som ville höra och
tro Guds ord. Många af de närvarande uttalade öppet och
oförbehållsamt sin ovilja mot prästerna. För att få prästerna ifrån
mötet, bjöd husets värdinna dem på förfriskning. När de då
sutto vid kaffebordet, suckade pastorn och sade: »Ja, det gick
väl an, då vi ensamma fingo vara herdar i församlingen. Men
nu är en fast bedröflig tid». Men på mötet företog man till
samtalsämne Ebr. 12: 15 om »bittra rötter, som icke böra få skjuta
upp och göra hinder».
Vid denna tid hade behofvet att få samlingslokaler för de
troende blifvit så trängande, att något måste göras därför. I
Gärdsjö hade man redan börjat ordna om för den saken. Vid
Söderås möte blef det nu klart, att man från prästernas sida blott
hade att vänta sig fiendskap och hat, om man fortsatte att
befrämja lekmannaverksamheten. Detta verkade så på många, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
