Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonsson, J. A. Larsson m. fl. och bjödo syndare till lammets
bröllopsmåltid. Ehuru de flesta inom socknen till följd af prästernas
varningsrop att akta sig för den förmenta villfarelsen voro rädda
för att höra lekmän predika, blefvo dock några väckta och
kommo till tron på Gud. Det var dock först vid midten af
1870-talet, som någon mera djupgående andlig rörelse började
förspörjas i denna bygd. Den person, som härvid fick tjäna såsom
medel i Guds hand, var den unge prästmannen, socknens förste
kyrkoherde, J. Th. Boëthius, hvilken ankom hit år 1875. Under
15 års tid, åren 1875—1890, predikade han med nit och trohet
Kristi evangelium i kyrkan, i skolhusen äfvensom på andra platser
inom socknen. Han anordnade bönestunder och missionsmöten
samt mottog med glädje troende präster och predikanter i
sitt hem. Genom denna verksamhet framkallades en kraftig
andlig rörelse, hvarunder icke så få blefvo förda ifrån mörkret
till Guds underbara ljus. Äfven bland barnen uppstod en väckelse,
i synnerhet i den trakt, där den troende skolläraren H. Lenell,
numera predikant inom Ansgariiföreningen, höll skola. Barnen
själfva anordnade bönemöten, vid hvilka Guds ande på ett kraftigt
och rörande sätt uppenbarade sin verksamhet till syndares
frälsning. Stora skaror af ungdom blefvo omvända, och äfven många
äldre kommo till tron och blefvo lyckliga i Gud. Supgillen och
dansnöjen upphörde, och brännvinshandlaren klagade öfver dåliga
affärer på grund af den nykterhet, läseriet framkallat. Det var
i andligt afseende en skön och ljuflig sommartid då i Boda. Vid
denna tid uppfördes ock inom socknen ett rymligt missionshus,
i hvilket stora skaror samlades att höra lifvets ord.
Men äfven här liksom annorstädes, där evangelium
uppenbarat sin kraft till frälsning, framträdde fiendskap och motstånd
mot sanningen. Kyrkoherden sökte nämligen afhålla de
uppenbart ogudaktiga från nattvardsbordet, och detta gjorde, att fienderna
blefvo ännu mera förbittrade öfver den andliga rörelsen.
Klagoskrifter insändes till domkapitlet, kyrkoherden underkastades
förhör, och kyrkans styresmän, förskräckta öfver den andliga
rörelse, som uppstått, sökte sålunda, ehuru förgäfves, förhindra det
Guds verk, som här blifvit begynt.
Äfven inom de troendes egen krets uppstodo sedermera
slitningar. Först blef nattvardsfrågan en orsak till stridigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
