Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ddem, som våldförde sig på missionshuset. Till följd däraf föll
den 28 nov. 1862 ett utslag, som stadgade ett vite af 25 kronor
för hvarje slags åverkan å bönehuset utom böter efter lag och
skyldighet att skadan ersätta. Man stämde äfven inför domstol
åtskilliga, som man trodde varit delaktiga i förr nämnda
våldsgärningar. Men af brist på bevis kunde ingen fällas. Dock fingo
de en allvarsam skrapa af domaren, hvilken framhöll, hvad lagen
stadgar i dylika fall.
Den andliga verksamheten fortsattes nu i lugn och ro och
drefs hufvudsakligen i kyrklig riktning förmedelst resepredikanter.
Stadgar uppsattes, hvari bestämdes, att ingen skulle få predika i
missionshuset, som ej i läran öfverensstämde med den augsburgska
bekännelsen. Bönehuset testamenterades till Evangeliska
fosterlandsstiftelsens hednamission, ifall man komme att använda det i
strid med stadgarna.
År 1875 slöto de troende sig tillsamman för att fira Jesu
dödsåminnelse. År 1877 och 1878 gick en stor väckelse öfver
trakten, ehuru af brist på vård föga behållning blef af densamma.
Lärostriderna hade gjort äfven sitt till för att försvaga den lifskraft,
som förut gjorde sig gällande. Man var ock missnöjd med, att
missionshuset skulle vara stängdt för goda predikanter, som icke
i allt kunde instämma i augsburgska bekännelsen. Man beslöt
därför att utlysa ett möte för att om möjligt få detta beslut
ändradt. Vid röstning härom afgåfvos 3/4 af rösterna för, att
huset skulle öppnas äfven för sådana, som icke öfverensstämde
med sagda bekännelse. På detta sätt uppstodo tvenne nya
föreningar.
År 1888 besökte Hinders Nils Olsson i egenskap af
Ansgariiföreningens predikant Bjursås. Där blef han då af
hemmansägaren Anders Skoglund och hans maka ombedd att döpa ett
deras nyss förut födda barn, hvilket han ock gjorde. Då detta
kom till kyrkoherde P. E. Johanssons kännedom, blef han
häröfver högeligen missnöjd och sammankallade kyrkorådet, som
utan förut meddelad varning utfärdade kyrkorådsförbud, för Nils
Olsson enligt följande
»Utdrag af protokollet vid kyrkorådets i Bjursås sammanträde den
9 dec. 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
