Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionsvännerna i Gagnef anordnat ett missionsmöte, till hvilket
många talare och bland andra äfven kyrkoherde R. Lundborg
från Våmhus infunnit sig. Emedan de tillgängliga
samlingslokalerna voro otillräckliga, framställdes till socknens kyrkoherde
J. Lindman begäran att få hålla mötet i kyrkan, hvilket beviljades.
Men då kyrkoherde Lundborg på första mötesdagen, som var en
söndag, skulle hålla missionspredikan i kyrkan, uppträdde i stället
till allas förvåning socknens komminister Hammarström vid detta
tillfälle. Med anledning af detta prästerskapets beteende yttrade
Lundborg till missionsvännerna: »Nu är det tid att torka
sömnen ur ögonen»: Lundborg höll sedan på eftermiddagen
missionspredikan i Tallbackens bönehus.
Bland de många predikanter, som vid denna tid med
framgång och välsignelse deltogo i det evangeliska frigörelsearbetet
i Gagnef, må särskildt nämnas Nils Olsson, Präst Olof Jonsson,
Vermelin, Anders Jansson och J. A. Larsson. I synnerhet den
sistnämnde förkunnade här evangelium med ande och kraft under
vintern 1875, då han uppmanade de troende att samlas till
gemensam bön och uppbyggelse hvarje onsdags- och lördagskväll
och därvid hafva såsom särskildt böneämne, att Gud måtte
utgjuta sin ande öfver vårt folk. Herren hörde dessa böner, ehuru
han, såsom det syntes, dröjde med bönhörelsen till det
minnesvärda året 1877, då han på synnerligen kraftigt sätt besökte äfven
dessa bygder med sin frälsande nåd. Folket samlades i stora
skaror och lyssnade med uppmärksamma hjärtan till det
predikade ordet, och många kommo då till lif i Guds sons tro.
Den närmast följande tiden uppstodo svåra slitningar och
strider mellan de troende på grund af olika uppfattningar om
dopet, och följden blef, att åtskilliga ibland dem då öfvergingo
till baptistsamfundet. Under åren 1879—1883 verkade
Ansgariiföreningens predikanter med välsignelse inom socknen, under det
att på samma gång frid och endräkt rådde mellan de troende.
Men sistnämnda år uppstod en splittring bland missionsvännerna
till följd af olika meningar rörande hvilka predikanter som borde
kallas att verka inom föreningen. Följden häraf blef, att
föreningen beträffande den inre missionsverksamheten år 1883 delades
i tvenne, under det att man dock i fråga om den yttre
missionen fortfarande gemensamt samverkade med Fosterlandsstiftelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
