Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - IV. Falun, Säter och Hedemora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skollärare vid namn J. Wikberg uppträda som Guds ords
förkunnare, och var han den förste predikant inom föreningen, som
erhöll en bestämd lön för sin predikoverksamhet. Hans aflöning
bestämdes till 2 kronor per månad med skyldighet att hålla
föredrag tvenne söndagseftermiddagar i hvarje månad. Prosten C.
M. Södergren, som då var kyrkoherde i Säter, var vänligt stämd
mot de troende och deras verksamhet och brukade i kyrkan
offentligen tillkännagifva deras sammankomster och
syföreningsauktioner. Det berättas, att, då en mot den evangeliska
verksamheten fientligt sinnad person vid ett tillfälle beklagade sig
inför prosten däröfver, att Wikberg predikade, svarade denne:
»Det är intet att klaga öfver, ty ogudaktigheten är så stor, att
jag mycket väl behöfver någon hjälp».
Omkring år 1871 önskade flera af de troende, att
missionsföreningen skulle ansluta sig till Fosterlandsstiftelsen. Då
emellertid meningarna voro mycket delade rörande denna fråga, blef
förslaget aldrig genomfördt, men missionsvännerna lämnade dock
vid denna tid ej obetydliga bidrag till Stiftelsen för den yttre
missionens räkning. Sistnämnda år inträdde en tid af mera yttre
trångmål för Guds ords vänner i Säter, i det att en ny
kyrkoherde och en annan skollärare då anställdes där, hvarjämte
ombyte af styresmän vid Risbergs grufvor ägde rum. Alla dessa
nykomna personer voro mycket fientliga mot de troende.
Särskildt blef gruffogden Olsson, som i flera år varit
missionsföreningens ordförande, ett föremål för förföljelse från sina förmäns
sida och hotades med, att han genast skulle mista sin plats, om
han icke upphörde med att öppna sitt hem för predikanter och
sammankomster omkring Guds ord. Herrens verk gick dock
trots allt motstånd sakta men säkert framåt, i det att ett alltmera
trängande behof uppstod hos folket att få höra evangelium och
lära känna frälsningens väg. Så utbröt då på vintern 1877—1878
en kraftig väckelse, som medförde en större lifaktighet i den
evangeliska verksamheten. Bland annat väcktes nu förslag om
att bygga ett missionshus, men, som de troende voro fattiga på
jordiska ägodelar och organisationen inom föreningen mindre god,
så förföll denna fråga, och man beslöt att tills vidare hyra en
samlingslokal samt under tiden insamla medel för att framdeles
med större kraft och framgång kunna upptaga byggnadsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
