Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - VII. J. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkoherde Lundborg och »hans dräng» till Järna 1870, såsom förut
å sid. 1900 är omtaladt, för att inviga ett missionshus. Vid
framkomsten blefvo de med glädje mottagna, och alla fröjdades öfver det
möte, som vid missionshusets invigning skulle hållas. Då de
vaknade på morgonen, var det första budet, som nådde dem, det, att alla
fönsterrutorna till ett antal af 73 i missionshuset voro utslagna.
Vemod grep missionsvännerna vid underrättelsen härom, men de
vidtogo genast åtgärder att erhålla glas och glasmästare, så att, när
mötet kl. 10 skulle börja, voro rutorna åter insatta. Fiendernas
anslag kom sålunda på skam. Med glädje sjöngo nu de troende: »Vår
Gud är oss en väldig borg», och Herrens ande var mäktigt
närvarande under mötet.
Vid en predikan i en stuga i Våmhus var en kvinna
närvarande, som i 12 år hade gått försänkt i djup förtviflan. Efter
föredragets slut, då man höll på att läsa »Fader vår», stod hon
upp och började under glädjetårar sjunga: »Förlossningen är
vunnen, Guds son från evighet». Sedan den dagen började hon
äfven sköta sitt hus, hvilket hon icke kunnat göra förut. Herren
hade löst fången, och därför kunde hon nu fullgöra sina plikter.
I stället för att på vanligt sätt förrätta husförhören måste
de hela dagen sysselsätta sig med att bedja med och för
bekymrade själar. Som kyrkoherde Lundborg på den tiden icke
tillät ogudaktiga att framgå till nattvardsbordet, så väckte detta
bekymmer hos många, i synnerhet när de skulle inställa sig till
enskildt förhör på hans expedition. De vände sig därför till
Larsson för att af honom utforska, hvad de skulle svara
Lundborg. Larsson fick härvid vanligtvis i vedboden hålla ett
förberedande förhör.
En händelse af mer ovanlig natur, hvarom förut å sid.
1900 utförligare blifvit berättadt, tilldrog sig i Järna den 7 mars
1877, då Larsson höll ett föredrag i ofvannämnda
missionshus, ty den helige ande liksom föll öfver hvarje människa,
så att de föllo på sina knän och började ropa öfver sina synder.
Denna tilldragelse benämndes sedermera under många år» Järna
pingstdag». I sammanhang härmed utbröt en kraftig väckelse,
så att nästan hvarje människa berördes däraf och det icke allenast
i denna socken utan äfven i alla öfriga socknar i Väster-Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
