Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - IV. C. F. Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200Ö
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
Kristus och försoningen i hans blod. Han hade gärna önskat
att få utgå till hedningarne, men, då han såg sin hembygds folk
försänkt i synd och last, kände han sig i samvetet tvingad att
där förkunna bättringens och trons ord. I de dagar, då han
framträdde, var det andliga mörkret i Vermland fruktansvärdt
och motståndet mot evangelium mäktigt. Sammankomsterna voro
ofta stormiga, och fienderna sökte vid sina anlopp mot sanningen
ännu skydd bakom konventikelplakatets förskansningar. Icke
sällan hände, att, då den unge predikanten slutat sin predikan,
kronobetjäningen stod för hans räkning med fångskjuts utanför
samlingslokalen.
Kjellin var en med klart förstånd och god bibelkunskap
utrustad, nitisk, allvarlig och framgångsrik predikant. Särskildt
bar hans arbete i Vermland mycken frukt åt Kristus och hans
församling. Då Vermlands ansgariiförening den 2 dec. 1865 valde
sina tre första »kolportörer», var han en af dessa. De öfriga
två voro C. J. Nyvall och J. Johansson. Enligt
»kolportörsreglementet» hade hvar och en af dem i aflöning tio kronor »för
hvarje vecka, han dagligen varit i verksamhet». Det var ett
träget och själfförsakande arbete, Kjellin i likhet med sina
kamrater åtog sig. Vid den tiden voro Herrens vänner här ännu få,
och hans sändebud höllos ofta såsom villoandar och farliga
människor. Att få mat och härberge samt rum för andliga
sammankomster var sålunda ingen lätt sak. Predikanterna måste därför
icke sällan, i synnerhet på vissa orter, gå dagen lång utan mat
samt till natten nöja sig med ett ingalunda inbjudande härberge.
Kjellin var vid den tiden väl förtrogen med sådana förhållanden.
Men det nyvaknade andliga behofvet hos folket gjorde hans
arbete lätt, och man såg hans ansikte stråla af glädje, då han
varseblef någon, som frågade efter tron. Vid de stora andliga
väckelserna var han, såsom fiskaren om våren, ofta intill
midnattstid lifligt sysselsatt med att föra människor till Herren.
I Ansgariiföreningens tjänst kvarstod han till sommaren
1888, då han mottog Svenska missionsförbundets kallelse att vara
föreståndare för dess första distrikt, som då omfattade nästan
hela Norrland. Under de första åren af sitt arbete innehade han
Fosterlandsstiftelsens kolportörsbetyg, hvilket emellertid
återkallades, då Kjellin under 1870-talet i likhet med de flesta evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
