Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - V. Enoch Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 20II
barn, men det ville icke gå, så att han med Paulus måste sucka
och ropa: »Jag arma människa, hvem skall frälsa mig från denna
dödens kropp?» (Rom. 7: 24).
En höstafton 1865 i solnedgången gick Olsson afsides från
sina arbetskamrater för att i ensamheten få utgjuta sitt hjärta
inför Gud och fråga, om det för honom vore omöjligt att blifva
frälst. Och som han började bedja, genomströmmades hans själ
såsom af en röst från ofvan: »I Kristi blod äro dina synder dig
förlåtna. Allenast tro på honom, så varder du frälst». Och den
unge mannen mottog i samma stund den helige andes gåfva,
uppfylldes med outsäglig frid, prisade Gud och började strax
därefter för andra vittna om det stora undret, som Jesus Kristus»
vår Herre, gjort med honom.
Nu kommo flera ordets förkunnare till Hungvik, »Guds ord
växte», och ordets vänner blefvo där allt flera och flera. Själf
kände sig Olsson manad att gå åstad med evangelii ord och
uppmanades därtill af bland andra predikanterna Johan Olsson i
Stömne, C. J. Ellström i Brunskog, Olof Olsson i Mällbyn,
sergeanten Löfstedt m. fl. Men då han fick närmare pröfva sig, sade
han med Jeremias: »Ack, Herre, Herre! Se, jag förstår icke
att predika, ty jag är för ung» (Jer. 1: 6).
Slutligen gick han emellertid åstad och under fruktan och
bäfvan förkunnade ordet för sin hembygds folk. Hans brinnande
kärlek till Gud och detta folk dref honom därtill. Då han en
tid senare tänkte upphöra med att predika, öfverfalls han af en
så allvarlig sjukdom, att hans dödsstund syntes honom nära för
handen. »Då gaf jag Gud», säger han, »det löftet, att, om jag
blefve vid lif, ville jag gå åstad såsom hans predikant.»
Strax därefter tillfrisknade Olsson och reste på uppmaning
af Ansgariiföreningens predikant Johannes Andersson från
Gunnarskog och med sin troende hustrus villiga medgifvande år 1870
till Evang. fosterlandsstiftelsens kolportörsskola i Stockholm, där
han genomgick en kurs. Sedan återvände han till Vermland med
Stiftelsens kolportörsbetyg och ännu bättre med Kristi visdoms
och krafts ande för att i hans namn föra människors barn till
Gud och hans församling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
