Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VII. J. Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20l8
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
mån bidragit till de fria församlingarnas tillväxt, stadga och andliga
mognad. Det var resepredikanten Joi-IAN Erixon.
På det natursköna hemmanet Östanfalla i Viby socken,
Nerike, föddes han den 26 juni 1843. Hans föräldrar Erik
Andersson och hans hustru Brita Persdotter ägde där Ys mantal
och ägnade sig åt åkerbruket. De läste flitigt religiösa skrifter,
voro trägna kyrkobesökare och förde ett gudligt lefverne. Modern
säges härstamma från en gammal judisk prästsläkt. Bland tre
syskon var Johan den andre i ordningen. Hans håg stod ända
från barndomen till de eviga tingen. Hela atmosfären var i hans
barndom genomträngd liksom af andlig elektricitet. »Roparnes» tid
var då för handen, och uppenbarelsens ande trängde på med makt.
En ljus sommardag satt den 6-årige Johan på en stor hög
sten under grenar af ekar och lindar i närheten af föräldrahemmet
och bad innerligt till Gad. »Då såg jag mellan träden», har han
själf sagt, »i en syn en stor oöfverskådlig skara människor. De
stodo försänkta i den djupaste andakt och vände sina ansikten
mot mig, och jag talade till dem evangeliet om Jesus. En
öfver-svinnelig känsla af glädje genomströmmade mig, och jag önskade
att samma ögonblick hafva fått inträda till Gud bakom förlåten.»
Gud behagade redan tidigt visa honom, hvad han framdeles
hade att utföra. Sin barndomstid ägnade Johan åt läsning och
särskildt åt studiet af de evangeliska berättelserna, hvilka han
till större delen lärde sig utantill. Sina föräldrar, hvilka han gärna
lydde, följde han flitigt till kyrkan och förhören och hyste mycken
beundran för de kyrkliga ceremonierna. Prästen betraktade han
såsom Guds ombud och höll honom i stor vördnad.
Men redan i ynglingaåren inträdde härutinnan ett bestämdt
omslag. Två omständigheter gåfvo anledning härtill. Pastor
Berlin höll i roten husförhör, vid hvilket äfven Johan var
närvarande, läste och fick beröm. Så kom turen till en soldatson,
nu konstförvant, grof, stark och obändig af sig. För oskickligt
uppförande hade denne en tid förut rymt från hemmet men nu
återkommit. Nu borde han hafva upptuktelse för sitt dåliga
uppförande, syntes prästen mena. Ynglingen läste ett helt kapitel
innantill mycket väl, men han fick likväl skarpa förebråelser för
okunnighet i innanläsning och på samma gång, "därför att han
rymt från hemmet. När förebråelserna blefvo för hårda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
