Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIV. Grums och Vermlandsnäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2054 ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
började med nit deltaga i arbetet för inre och yttre missionen,
och inom hvar och en af förut nämnda socknar uppstodo med
tiden blomstrande fria församlingar.
Från fyra socknar på Vermlandsnäs, nämligen Millesvik,
Botilsäter, Ölserud och Eskilsäter, förenade sig 1861 det
evangeliska ordets vänner till gemensamt missionsarbete. »Nu torde någon
fråga», heter det i denna missionsförenings årsberättelse för år
1867, »huru Herren började sitt nådeverk ibland oss. Han började
här såsom på andra ställen med sitt ord och sin helige ande.
Därigenom hade några kommit till angelägenhet om sin själs
frälsning. Dock blef icke fråga om någon gemensam bön eller
uppbyggelse förrän 1860, då en söndagsskola börjades af en
lärarinna från diakonissanstalten i Stockholm och fortsattes
sedan en längre tid. Denna skola besöktes af barn och många
äldre, hvilka, då de mottogo ordet såsom barn, blefvo träffade
af detsamma. Sedan kommo efter hand flera, som offentligen
talade ordet.»
Missionsarbetet, som här i första början rönte bittert
motstånd och allt slags förtal, försvarades sedan öppet och
understöddes med icke obetydliga penningbelopp till och med af sådana,
hvilka själfva blefvo borta från sanningen. Men förföljelsen
uteblef icke. »Så hände t. ex.» — heter det i förut nämnda
årsberättelse — »en af de första lekmännen, som offentligen talade
Guds ord, att två personer inkommo och under förfärliga
svordomar befallde, att talaren skulle medfölja för att såsom passlös
skickas till häktet. Och så bar det utaf först till kronofogden,
därefter till länsmannen och sist till församlingsläraren, men ingen
af dem vågade förklara talaren för passlös. Varnande och
an-märkningsvärdt är det, att dessa tvenne personer tillika med
deras hustrur för länge sedan äro borta ur tiden, en af dessa
fyra genom själfmord. Äfven af de mäktiga och högt uppsatta
hafva vi fått röna bittert motstånd. Men Herren har uppehållit
sin klena hjord.»
Missionsböner höllos regelbundet en gång i månaden i
enhvar af förut nämnda socknar. Medlen för arbetet inbragtes som
vanligt genom frivilliga bidrag på mångahanda sätt, såsom genom
auktioner, öreinsamling, kollekter o. s. v. De viktigaste
utgiftsposterna för föreningens sjette verksamhetsår rubriceras sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
