Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XVI. Fredrik August Boltzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2065
omvårdnad. Han deltog i hvarjehanda jordbruks- och
trädgårdsarbeten samt fick med tiden eget hem men ingick icke äktenskap.
Ar 1865 blef han omvänd till Gud. Några år förut hade
han genom predikanters vittnesbörd blifvit vaken öfver sina synder.
»Men innan jag fick frid och visshet om mitt barnaskap»,
berättar han, »kom jag i en så djup syndanöd, att jag var bragt
till förtviflan. Denna nöd varade ett helt år. Jag försökte flera
gånger att förkorta mitt lif. Vid samma tid drabbades jag af
en svår motgång: jag förlorade det lilla jag ägde. Herren höll
dock sin skyddande hand öfver mig, och till Guds pris fick satan
afgå med skam. En dag, då jag vistades i skogen, kom den
tanken för mig: Skall jag arma varelse blifva arfiös både på
jorden och i himmelen? Min nöd var stor. Jag kastade mig
då ned på marken, där jag var, och ropade utur djupet af mitt
hjärta till Herren, och han hörde min bön. Innan jag steg upp
från bönen, var syndabördan aflyftad och min själ uppfylld med
frid och ljus och hopp.»
Nu vaknade i hans hjärta ett oemotståndligt behof att vittna
för andra om Guds nåd i Kristus. Med nit och framgång
deltog han i det pågående evangeliska missionsarbetet och var en
längre tid ledamot i Grafva missionsförenings styrelse. Sin
särskilda verksamhet i Herrens tjänst började han på det sättet,
att han, då han till sitt näringsfång gick omkring i gårdar och
stugor för att uppköpa lump och järnskrot, talade med folket om
syndens bitterhet och nådens behag. Glad trosvisshet, omutligt
allvar i bestraffningen af synd och last, barmhärtighet och
medlidsamhet mot sjuka, fattiga och nödlidande utmärkte hans
framträdande. Därmed vann han hjärtan för Herren. Hans sätt att
vara är obelefvadt och hans språk grof vermlandsdialekt; men
det är ofta en sällspord andekraft i hans ord och liksom en
magnetisk dragningskraft i hela hans väsen och framträdande.
Ar 1877 fick han svår värk i sin ena fot och måste gå
med en ända till tårna uppskuren sko. Denna värk var honom
till stort men. Då kom honom i sinnet evangeliet om Kristi
makt att bota allehanda sjukdomar och krankhet bland folket
samt hans bud till sina lärjungar att i hans namn göra samma
gärningar. »Jag lade då mina båda händer på den sjuka foten»,
säger han, »och bad till Gud. Därefter tog jag på mig min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
