- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 Vermland och söderut från 1860 /
2078

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XVIII. Väckelsernas orsaker och de stora evangeliska mötena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2078 ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.

såge bäst, antingen att vara en död lutheran eller en lefvande baptist.
Han hade då svarat: »Jag vill hellre med den lefvande baptisten
komma till himmelen än med den döde lutheranen till helvetet».

Vid diskussionen af frågan: »Äro de kristnas
sammanslutning till missionsförening att anse för en tillfällig nödfallsåtgärd
eller för en väsentlig yttring af det kristliga lifvet»? yttrade sig
pastor N. Bergsten, predikanterna Vestman och Ellström, lektor
Waldenström och skollärarne Nilsson och Johansson. De kristnas
sammanslutning till missionsverksamhet vore säkert och
väsentligt grundad i den af tron på Kristus födda broderliga och
allmänneliga kärleken. De kristna vore genom ny födelse bröder
och hade ett oafvisligt behof af förening sinsemellan samt
behof af att i Kristi namn bringa frälsning till förlorade syndare.
»Där nöden är», heter det, »där låter kärleken icke stilla sig.
Där man ser dyrköpta själar vandra emot evigt fördärf, där är
omöjligt, att icke Kristi kärlek skulle tvinga de trogna att hvar i
sin mån söka verka för deras räddning. Därför böra de kristna
betrakta missionsverksamheten såsom en verksamhet, hvilken bör
och med Guds hjälp skall bestå, så länge trogna och otrogna gå
ännu blandade om hvarandra samt uti de trogna är den broderliga
kärlek, som drager dem inbördes tillsamman, samt den
allmänneliga kärlek, som gör deras hjärtan brinnande för andras nöd.»

Vid årsfesten 1873, som under tvenne soliga julidagar hölls
i Karlstad i parken vid Klaraborg, »där en talarestol var
uppförd, omkring hvilken samlades en otalig skara människor, hvilka
oaktadt trängseln iakttogo en högtidlig tystnad», diskuterades
bl. a. den då brännande frågan: »Är den s. k. ny-evangeliska
riktningen en sund utveckling af kristendomens heliga sanningar
eller en missuppfattning och ensidighet?» Ansgariiföreningens
v. ordförande C. J. Nyvall inledde frågan och upplyste därvid,
att anledningen till, att denna fråga, hvilken året förut
behandlats vid Karlstads stifts prästsällskapsmöte, här å nyo
behandlades, icke vore stridslystnad utan behofvet att få den i de
dagarna viktiga frågan utredd på ett mera tillfredsställande sätt,
än hvad som skett vid nämnda prästsällskapsmöte. Utom
inledaren deltogo i diskussionen skolläraren Vermelin, kyrkoherden
Falk från Kumla, hr Andersson från Köpenhamn, pastor
Holmqvist, skolläraren Johansson, predikanten Kjellin, pastor Låftman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 02:29:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free