Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XVIII. Väckelsernas orsaker och de stora evangeliska mötena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2081
samt och mötesdeltagarne »flera tusental». Festen öppnades nu
»såsom vid flera föregående möten af komministern i
Kristinehamn N. Bergsten, hvilken riktade till mötesdeltagarne den
apostoliska hälsningen: ’Nåd vare med eder och frid af Gud
Fader och vår Herre Jesus Kristus, som har gifvit sig själf för
våra synder, på det att han skulle uttaga oss från den
närvarande onda världen, efter Guds och vår Faders vilja, hvilken
vare ära i evigheters evighet! Amen’.»
Denna hälsning lämpade sig mycket väl såsom inledning
till ett möte, där sådana frågor som dessa: »Hvad är Kristi
evangelium? Hvad lärer skriften om ett kristligt lefverne? Hvad
hafva de kristna att behjärta för att uppnåendet af missionens
stora mål icke må fördröjas?» och i synnerhet frågan: »Hvad
lärer skriften om syndernas förlåtelse»? komme att behandlas.
Frågor, sådana som den om ett kristligt lefverne, plägade som oftast
behandlas vid årsfesterna. Det var ock af behofvet påkalladt.
Vissa predikanter drefvo vid denna tiden ett slags uslighetslära
med innehåll: »Ju längre du vandrat med Herren, desto uslare,
skröpligare, mera fördärfvad och vanmäktig till allt godt känner
du dig. Ja, du lär dig ju mer och mer inse, att du intet annat
kan göra än att synda». Med sådant tal ville man naturligtvis
gent emot gärningslärarne lära människan känna sin egen
oduglighet i fråga om det goda samt göra nåden oändligt stor och
öfverflödande. Emellertid kunde en predikan med sådant innehåll
icke väcka lust till och intresse för ett rent, helgadt lif; den
verkade tvärt om ursäktande och förslappande i det afseendet samt
gjorde nåden till en hufvudkudde för den andligen lättjefulle.
Men vid årsfesterna framhöll o de evangeliska lärarne kraftigt,
rent och klart, att goda gärningar väl aldrig kunna
åstadkommas utan en lefvande tro på Kristus, — »det är lika stor skillnad
mellan ett naturfromt lefverne och ett kristligt lefverne som
mellan en konstgjord blomma och en naturlig blomma» — men
ock att dessa gärningar äro nödvändiga frukter af tron på Jesus,
som gör oss skickliga »att vandra, såsom han vandrade». Men »det
kristliga lefvernets väsende», lärde man, »består icke däruti, att man
med händerna gör den eller den gärningen, utan däruti, att man
har sådant sinne, att man älskar Kristus och vill vandra
evangelium värdigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
