Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XX. De evangeliska församlingarnas inre ordning m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2095
Men evangelii vänner i Karlstads stift gjorde sig icke blott
bruk af sina af Herren gifna rättigheter med afseende på den heliga
nattvarden utan ock med afseende på dopet. Många, af hans
lärjungar läto efter sin omvändelse döpa sig. Somliga föräldrar läto
döpa sina späda barn, andra döpte dem icke men välsignade dem
i Jesu namn. Det heliga dopet finge i hvarje fall icke vara en
skiljemur eller ett tvisteämne mellan Herrens vänner. Dop och
nattvard vore gifna icke för att därmed söndra utan för att
innerligt och trofast förena dem.
De fria kristna i Karlstads stift hafva aldrig velat på något
sätt bryta borgerlig ordning utan städse villigt underkastat sig
densamma. De hafva i det afseendet varit samhällets mest laglydiga
medborgare; men öfver sina samveten hafva de icke kunnat tåla
någon annan herre än Herren Kristus. Att oandliga och
världsliga präster äro ömma samvetens svåraste plågoris — det hafva
de från gammalt insett. Mot sådana präster och deras
gudstjänstliga förrättningar hafva de därför haft en ofta till hänsynslöshet
gränsande ovilja; icke ens vid begrafningar hafva de velat
anlita dem. Det var — för att anföra ett exempel — sommaren 1885.
Hemmansägaren Sone Jonsson och hans hustru i Hornnäs,
Ekshärads socken, hade under sorg och tårar burit sitt genom döden
hädangångna älskade barn till begrafningsplatsen å socknens
kyrkogård. Efter anmälan hos v. pastorn Groth, hvilken de för
detta ändamål icke velat anlita, hade de därstädes i släktingars
och vänners närvaro under sång, bön och vittnesbörd ur Guds
ord begraft barnet. Det hade varit en stilla, allvarlig och till
rättfärdighet manande stund. Men efterräkning kom. V. pastorn
relaterade strax saken till Karlstads domkapitel, genom hvars
försorg konungens befallningshafvande lät genom allmänna
åklagaren stämma Sone Jonsson inför häradsrätten, där han efter
sedvanligt förhör såsom med en brottsling dömdes till 500 kr. böter,
för det han skulle hafva insmugglat lik i kyrkogården! Sone
Jonsson anförde emellertid öfver detta domslut besvär hos Svea
hofrätt, som genom utslag af den 4 juli 1887 upphäfde domen
samt förklarade Jonsson fri från allt ansvar, därvid det ock fick
bero. — De fria kristna i Karlstads stift och för öfrigt i hela
landet hade sålunda vid denna tid rättighet att icke alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
