Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Andliga rörelser i Nerike - I. Banbrytarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 110 ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
barndopet, fattade han tidigt misstankar, synnerligast då med
detta dop i de allra flesta fall icke förenas en lefvande fostran till
tro på Kristus. Emellertid kom han genom samtal med
Rosenius att lugna sig i denna fråga.
Men annorlunda blef det med nattvarden. Denna hade
blifvit instiftad för Kristi vänner men icke för hans fiender —
det stod klart för Hedengren. Deltagandet i den heliga måltiden
är en kommunion för de troende, och de icke troende hafva däri
ingen del, enär dock ingen kan tillägna sig Kristi lekamen
och blod utan allenast genom tron; eller, såsom Paulus sagt:
»Emedan det är ett bröd, äro vi, de många, en kropp, ty vi
varda alla af det ena brödet delaktiga» (i Kor. 10: 17). Detta
var för den troende patronen klart och af honom djupt behjärtadt.
Han kunde därför icke deltaga i statskyrkans »nattvardsgångar»,
i hvilka orättfärdiga af allehanda slag, svärjare, gudsförsmädare,
våldsverkare, drinkare, lösaktiga och i bästa fall beskedliga
personer, som dock intet behof ägde af Kristus till rättfärdighet och
helgelse, »oförhindradt» fingo deltaga. Från sådant oskick måste
Kristi verkliga vänner aflägsna sig, då kyrkan själf icke vill från
sig aflägsna detsamma.
Af denna anledning bildades »nattvardsföreningen» på
Riseberga. Det var år 1860. Hedengren hade fått upplefva den tid,
då det förhatliga konventikelplakatet genom kungl, förordningen
den 26 okt. 1858 måst gifva vika och lämna rum för Guds
ords fria förkunnande. Han väntade nu inför Gud, att ock den
helig’a nattvarden måtte på liknande sätt få fritt utdelas bland
Kristi vänner. Hittills hade hvar och en med afseende på dess
begående varit bunden vid den socken, där han stått
mantals-och kyrkoskrifven, men genom kungl, förordningen af den 20
sept. 1859 löstes detta s. k. sockenband, och gafs härigenom
frihet att efter erhållet prästbevis taga nattvarden, i hvilken kyrka
man helst ville, och af hvilken präst man helst önskade.
Det var under Karl XV:s regering. Vid ett tillfälle hedrade
konungen staden Örebro med sitt besök. Hedengren var då
jämte en stor del af stadens och ortens framstående personer af
landshöfdingen inbjuden. Vid samtal med Hedengren yttrade
konungen bland annat: »Nå, har du sett den nya förordningen
om sockenbandets lösande?» Då han fick ett nekande svar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
