- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 Vermland och söderut från 1860 /
2112

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Andliga rörelser i Nerike - I. Banbrytarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2112 ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.

tillade konungen: »Jag tänker, där skall vara något för dig af
särskildt intresse.» Det var det ock.

Enligt ordalydelsen i denna förordning hade för öfrigt
natt-vardsberättigad person rättighet att få anamma Herrens heliga
nattvard af den kyrkans lärare, som man själf därom anmodade.
I betraktande häraf var det Hedengren ansåg, att han med
anordnandet af nattvardsföreningen på Riseberga icke gjort något,
som strede ens mot kyrklig lag och ordning. För öfrigt ansågo
Hedengren och hans många i denna sak liktänkande, att de
endast på detta sätt kunde få till stånd en församling, den Herren
kunde kalla sin, och där man kunde vidmakthålla en sådan
ordning, som stämde öfverens med nya testamentets skrifter.

Den, som oftast i denna nattvardsförening utdelade de heliga
håfvorna, var pastor Miintzing från Viby. Det var i Riseberga
bönehus, Kristi vänner samlades till nattvard. Riseberga
nattvardsförening var en lång följd af år det innerligaste föreningsbandet
mellan ordets vänner från vidt skilda trakter i Nerike,
Vermland och Västergötland samt gaf uppslag till en mångfald af
nattvardsföreningar, som efter dess mönster tid efter annan här
och där bildades i landet.

Hedengren var en rikt begåfvad och mångsidig man. Han
hade af naturen ett morskt och häftigt sinnelag, men i Kristi
gemenskap lärde han sig hjärtlig mildhet och ödmjukhet. Han
sökte aldrig lysa med sin begåfning: han predikade hellre i en
enkel bondstuga än i en prunkande vacker kyrka och ansåg sig
icke vara kallad att predika annat än ordet om synd och nåd.
Han tillväxte uppenbarligen i nåden och Kristi kunskap. Efter
sin omvändelse förtärde han icke rusgifvande drycker och
begagnade icke tobak under någon form. Han var en redbar,
ord-hållig och punktlig man; man kunde lita på honom och hans
löften. För fattiga och nödlidande hade han alltid en hjälpsam
hand. Efter hans död yttrade en gång en af hans söner till en
troende granne: »Pappa var ändå allt mycket snäll. En fattig
kvinna skulle kort före pappas frånfälle drifvas från sin stuga.
Hon var skyldig ioo kr. och hade intet annat än stugan att
betala med. Då gaf henne pappa i oo kr., och blef hon så räddad
ur sin nöd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 02:29:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free