Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Andliga rörelser i Nerike - I. Banbrytarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2122
ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
Det var Kristi fria, glada och modiga vänner, som på detta sätt
började sin opposition mot denna världens falska gudstjänst.
Men nu reste sig domkapitelmännen i Strängnäs mot
Miintzing samt kallade honom inför sig för att förhöras och dömas.
Men när Miintzing inför sina öfverordnade redogjort för sin sak,
blefvo dessa af hans klara och varmhjärtade framställning så
öfvertygade om det rättmätiga häri, att de blott föga vågade
»skrapa» honom. Hans nit och goda afsikt ville de gifva det
bästa vitsord.
Och Miintzing fortsatte sitt frimodiga vittnesbörd för Kristus
och hans församling.
Nu reste sig emellertid kyrkoherden Edström på fullt
allvar. Miintzing måste kufvas och hans lära undertryckas. Lika
allvarligt som tillförne höll nämligen denne sina
kommunionför-hör, berömde Kristus och hans vänner men bestraffade
skrym-teriet och orättfärdigheten, och den brinnande komministerns
eldiga ord grep så kraftigt omkring sig, att ett ovanligt stort
antal människor kommo och hörde lifvets ord, medan
kyrkoherden hade kyrkan nästan folktom, då han predikade. Det ena
med det andra gjorde, att Edströms hat och afund bröt ut i öppen
fiendskap. »Jag går aldrig upp i Viby kyrkas predikstol,
förrän jag fått Miintzing afsatt», sade han, och så anmälde han sin
komminister för domkapitlet. Då infann sig biskopen, den
bekante Annerstedt, på ort och ställe. Ehuru en insiktsfull och
människovänlig man var han likväl ett barn af sin tid och bunden
i sin kyrkas villfarelser. För enskildt samtal hade han kallat
Miintzing sig till möte vid Säbylund dagen före Visitationen. »Jag
känner er goda vilja och ert nit», sade han, »men ni är alltför
sträng i fråga om kyrkotukten; ni måste modifiera edra fordringar
härutinnan. Vi äro inga hjärterannsakare». Härtill svarade
Miintzing ödmjukt men bestämdt: »Jag vet, att endast Gud känner
människors hjärtan. Därför har jag aldrig försökt att rannsaka
hjärtan utan endast gärningarna, såsom mästaren säger: ’Af
deras frukt skolen I känna dem’. Att från Herrens bord skilja
de uppenbart okunniga och orättfärdiga, därifrån kan jag icke
afstå, då jag genom ed förbundit mig att hålla Guds ord och
kyrkans lag, hvilka båda bjuda det.» Då biskopen uttryckt sitt
djupa bekymmer öfver ställningen i Viby och sade sig vara all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
