Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Andliga rörelser i Nerike - IV. Stora Mellösa, Glanshammar, Kil, Vintrosa och Knista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2140
ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
samlade i början af 1870-talet de troende. Så uppstod Vintrosa
missionsförening, året 1873 ombildad och kallad Vintrosa kristna
församling. Med villigt hjärta deltogo Kristi vänner i
missionsarbetet och byggde i Tomta ett missionshus, öfver hvars dörr de
satt med stora bokstäfver programmet för sin mission sålunda:
»Jesus ropar: ’Hvilken som törstar, han komme till mig och
dricke’» (Joh. 7: 37). Anders Vallqvist lefde och verkade där vid
den tiden evangelii verk. Då Kristi vänner här icke kunde längre
deltaga i statskyrkan tillsamman med uppenbart orättfärdiga i den
heliga nattvarden, betjänade dem vid det heliga bordet en och
annan präst, såsom pastor Miintzing, lektor Elmblad, kyrkoherde
Falk i Kumla och pastor Fernholm. Men inom några år höllo
de troende i denna socken nattvard utan betjäning af
statskyrkopräst. Två oförvitliga och aktade troende arbetare, skräddaren
G. Berglund och skomakaren A. G. Engström, hvilken senare
fortfarande är församlingens föreståndare, tjänade nu vid det heliga
bordet. Men när kyrkoherden i Vintrosa, Thavenius, fick
kännedom härom, blef han grufligt misslynt och förbittrad och lät
inför domstol, där mycket nyfiket folk var tillstädes, åtala nämnda
lekmän med yrkande om ansvar för »gäckeri med sakramentet».
Att en skräddare och en skomakare bröto brödet och välsignade
kalken, ansåg kyrkoherden för — gäckeri. Domen föll, och de
åtalade — frikändes fullständigt.
Nämnde Thavenius var en mot den frikyrkliga
verksamheten mycket fientlig man. Då han i kyrkan läste litanian,
plägade han tillägga: »För baptisternas falska lära bevare oss, milde
Herre Gud!» Denne man fick till efterträdare de
människovänliga och för missionsarbetet i kyrklig riktning lifligt intresserade
prästerna kyrkoherden A. Wætter och komministern P. A.
Ekstrand.
Då bättringsropen började ljuda i Knista bergsbygd, märkte
man vid sammankomsterna en kraftigt byggd ung man sitta ned
och med begärlighet höra ordet. Det var C. U. Funke. Då
han började bekymra sig om det enda nödvändiga och yppade
för omgifningen sin nöd, sade man: »Slå ifrån dig sådana där
grubblerier!» Men nöden blef honom då dess större, under det
han förgäfves sökte i egen kraft arbeta sig till ro och frid. Så
kommo på våren 1858 patron Hedengren och C. O. Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
