Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 84. Andliga rörelser i Nerike - VII. Lerbäck, Kräcklinge och Götlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2156
ÅTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.
Till Götlunda, den vid Hjälmarens norra strand belägna
folkrika socknen, kom det omskapande ordet i början af
1850-talet. Förbidandets och längtans tid var då för handen. Man
hörde rykten om Guds underliga gärningar till människors
omvändelse på andra orter, och snart kommo Kristi vittnen öfver
till Götlunda. J. Palmqvist från St. Mellösa predikade där första
gången 1857. Han var ock den förste, som, så vidt man vet,
kom dit med det fria evangeliet. Lind från Örebro och en
troende man vid namn Rydberg följde i hans spår med
glädjebudskapet. Bland dem, som här först vunnos för Gud, nämnas A.
Larsson från Nyfallet och en ung kvinna, nu allmänt kallad »moster
Johannas. Båda vaknade inför Gud genom sång, den förre
genom den bekanta: »Hvad har min Jesus gjort för mig?» och
den senare genom en annan evangelisk sång. Sedan Larsson
fått frid med Gud genom det ordet: »Herren kastade allas våra
synder uppå honom», trädde han själf fram för sockenfolket och
förkunnade frälsningens ord. Och moster Johanna samlade de
små inför den gode herden och ledde dem till honom. Båda
dessa arbeta fortfarande för människors frälsning genom Kristus.
Omkring år 1861 kom P. Engzell hit, frisk i anden och kry i
sinnet som vanligt, men ingen ville öppna rum för honom.
Slutligen fick han en söndag åt • sig upplåten en brunnssal, dit
emellertid ungdomen samlats till dans. Då Engzell kom dit, sade
han: »Jag har fått löfte att här predika; därför är bäst, att I nu
sluten». Och de gjorde så. Men somliga af Engzells åhörare
syntes misslynta, därför att han predikade Guds heliga ord i en
danssal. Då undervisade dem Engzell och sade: »Icke behöfven I
vara ängsliga för sådant. De lämnade ju icke synden kvar efter
sig här; den togo de med sig, dit de gingo.» Och så talade
han ordet i andens kraft. Både kyrkoherden och komministern
hade varit med bland åhörarne. »Det var väl predikadt», sade
de, när de gingo.
Engzell stannade kvar en längre tid i Götlunda, gjorde
under dagens lopp husbesök och predikade evangelium på aftonen,
och ordet bar i sin tid god frukt.
Vid denna tid blef brukspatron G. Lundström på Röfors
bruk i Medåkers socken Fosterlandsstiftelsens ombud. Han och
hans fru arbetade med ifver för spridandet af Guds kunskap i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
