Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - III. Södermanlands missionsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8ä
ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
missionsföreningar, som under tiden uppstått på olika platser
inom provinsen, hölls den 25 mars 1889 i Valla ett större möte.
Till detta möte hade ombud från alla missionsföreningar och fria
kristna församlingar i Södermanland blifvit inbjudna för att
deltaga i öfverläggningar och beslut rörande organisation af
missionsverksamheten inom provinsen. Det närmaste resultatet af detta
möte blef, att en kommitté valdes, som skulle ägna frågan en
närmare utredning. Till ledamöter i denna kommitté valdes
följande personer: A. Aldén, A. W. Hellström, Ernst Frieman,
P. Olander och Erik Thærmenius.
I öfverensstämmelse med af denna kommitté upprättadt
förslag bildades sedermera en för hela provinsen gemensam
förening med namnet Södermanlands missionsförening. Första
paragrafen i denna förenings stadgar har följande lydelse:
»Södermanlands missionsförenings ändamål är att genom Guds ords
predikan utöfva missionsverksamhet dels inom biträdesföreningarna,
dels på mörkare, af Guds ords förkunnare mera sällan besökta
orter inom verksamhetsområdet samt att förena kristna
missionsföreningar och församlingar, förnämligast inom provinsen, till
gemensam uppbyggelse och missionsverksamhet.»
Södermanlands missionsförening, som endast är att betrakta
såsom en ombildning af den förut nämnda Södermanlands allmänna
missionsförening, har under den gångna tiden varit i en oafbruten
verksamhet hufvudsakligen inom Södermanland och angränsande
del af Östergötland men därjämte tidtals äfven på olika platser
i Nerike, Västmanland och Dalarne. Då hon började denna sin
verksamhet, såg det annorlunda ut på det andliga området inom
provinsen, än det nu gör. På högst få ställen funnos då öppna
dörrar för evangelii förkunnare, hvarför det mången gång var
svårt att få någon lokal för andliga sammankomster. Stormiga
och bullersamma uppträden vid bönestunderna hörde ofta till det
vanliga. Andliga och världsliga myndigheter utfärdade sina
förbud, men intet hjälpte. Guds ord predikades i anda och
sanning af så väl denna förenings vittnen som andra predikanter,
och några här och där i bygderna anammade ordet med glädje
och blefvo troende. Under tiden hafva på många ställen, i städer
och socknar, uppstått kristna friförsamlingar, som nu blomstra
och sprida omkring sig en lifslukt till frälsning genom sin verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
