Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - IV. Andliga rörelser på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SÖDERMANLAND. 2 19 I
plakatet, och på husförhören tillfrågades folket, om någon var
läsare. Somliga ropade »nej, nej», andra bekände, att de voro det.
Gud räddade dock på ett underligt sätt de sina undan
fiendernas onda anslag. Därom må följande berättelse vittna.
På Hallinge strax utanför Hesslebyholm bodde en troende kvinna.
Under julhelgen 1849 bjöd hon till sig de troende från Fogdö.
En äldre småskollärare vid namn Hellström från Tjula hade
också blifvit underrättad därom, hvarför han begaf sig åstad dit.
Han började mötet med att sjunga sången: »Ingen hinner fram
till den eviga ron» etc. och fortsatte sedan med att läsa något
ur Guds ord. Alla voro glada, och ingen anade, att deras möte
var bekant, förrän en skara drängar kom inrusande i rummet.
De blefvo dock stilla samt åhörde en stund lugnt, hvad som
sades. Men snart kommo två druckna karlar in och frågade,
hvad de gjorde. Hellström bad dem sitta ned, så skulle de få
se. Men de gingo ut och drucko ännu ytterligare. Om en
stund kommo de tillbaka, gingo fram till bordet, där gubben
satt, togo honom i rockkragen och sade, att han nu skulle slippa
sitta där längre. Somliga blefvo då förskräckta och sprungo upp
i sängarna för att rädda sig. Karlarne togo den gamle mannen,
ryckte honom från stolen samt släpade honom ut på gården,
under det att drängarne svärjande och hånande följde efter.
Utkomna tänkte de att släpa ned honom i en vak på sjön. Men
på mötet var ock en skeppare närvarande, en riktig slagskämpe.
Då han såg, huru de handterade Hellström, sade han: »Så vidt
lifvet är er kärt, så släpp gubben.» Därmed kastade han af sig
pälsen samt rusade på hopen. De kände sin man alltför väl
och togo utan vidare strax till flykten.
Rörelsen utvecklades sedan alltmer, och de troende fortforo
att gå tillsamman. Engzell och Rölander voro de första
predikanter, som besökte platsen. Den senare stannade på trakten i
sex veckor, och Guds ande verkade kraftigt på folket. Många
voro dock fientliga, och, förbittrade öfver att hans besök blef så
långvarigt, beslöto de att köra bort honom. En kväll hölls möte
på ett ställe, som hette Hagbacken. Predikanten satt i ett hörn
af rummet och talade. Då han hållit på en stund, kom en skara
bönder från Relinge by. I förstugan stod en mängd galoscher.
Dessa kastade de på de församlade. Sedan gingo de fram för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
