Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - VI. Nordöstra Södermanlands missionsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22IO
ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
slappa händer stärkta. Huset byggdes af en viss Nyström från
Högsby i Småland, en frimodig man af gamla stammen. Han
timrade och vittnade, inredde och sjöng samt vann säkert mer
än en kärfve för den himmelska ladan, innan den jordiska hann
blifva färdig. Fienderna begabbade byggandet och spådde, att
huset aldrig skulle få behålla en enda hel fönsterruta. Men
Herren har i stället så hägnat om detta hus, att ända intill denna
dag, så vidt kändt är, icke en enda ruta ens af våda blifvit
krossad i detsamma. Den 16 och 17 juni 1878 hölls första
årsmötet i det nya missionshuset, som erhöll namnet Betesda.
Redan förut hade predikanten Nyström afflyttat från trakten.
Hans krafter voro uttömda af den på den tiden ännu mera än
nu ansträngande resepredikantverksamheten, som medförde
förkylningar genom predikande i små öfverfyllda lokaler och illa
uppvärmda natthärbergen. Därtill kommo ock familjesorger m. m.,
som gjorde, att Nyström ehuru med saknad beslöt att skiljas från
sina predikobröder och den missionsförening, som hade ett så
stort rum i hans hjärta. Han mottog i stället kallelse att vara
stationerad predikant i Södertälje, hvilken befattning han senare
utbytte mot sin nuvarande tjänst såsom distriktsföreståndare inom
Svenska missionsförbundet.
I april 187g antogs handelsbiträdet Aug. Berglund till
resepredikant inom missionsföreningen. Hans person är med starka
kärleksband fäst särskildt vid de äldre troende inom föreningen.
Denne Herrens tjänare fann år 1870 under vistelsen på Norbergs
lasarett frid med Gud efter en allvarlig själskamp, under hvilken
en troende sköterska kom honom till hjälp med goda böcker.
Liknelsen om den förlorade sonen gaf Berglund mod att gå fram
till den himmelske fadern, och, då synderna syntes honom för
stora att kunna förlåtas, omslöt Herren honom »såsom med en
räddningslina» med dessa ord: »Herre, till hvem skola vi gå?
Du har det eviga lifvets ord.» Den starka gudomliga handen,
som fattat honom, drog honom sålunda upp ur misströstans dy.
En natt såg han något gå skönt och härligt — om vaken eller
sofvande visste han ej — att den pinsamma fruktan försvann,
och att han kunde tro, att Kristus vore hans.
Berglund reste eller kanske rättare vandrade såsom
föreningens predikant från 1879 till 1888, då han flyttade till Kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
