Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - VI. Nordöstra Södermanlands missionsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2212 ÅTTTONDEFEMTE KAPITLET.
pin g, där han verkade till år 1891. Sistnämnda år återkom han
på kallelse af Gnesta—Trosa krets inom Nordöstra
Södermanlands missionsförening till sin gamla verkningskrets inom
Södermanland och arbetade där till år 1896, då han för andra gången
flyttade till Köping, där missionsvännerna då saknade predikant.
Han älskas och saknas fortfarande i sitt gamla södermanländska
distrikt, där han utan att äga stora naturgåfvor fått vara till
stor välsignelse genom att bära lammen och föda fåren. I det
obemärkta har han uppsökt de sjuka och döende, samtalat och
bedt med dem och äfven utdelat lekamliga håfvor utan att
därvid låta den vänstra handen veta, hvad den högra gjort. Hans
innerliga böner så väl i kammaren som ej minst ute i Guds fria
natur, där han upprest många bönealtare på berg och kullar,
hafva helt visst neddragit mycken välsignelse öfver de hus och
hem, där han gästat, samt öfver det verksamhetsfält, som han så
många gånger och ofta med trötta fjät genomvandrat.
Berglund hör till den sorten af predikanter, som utbedja sig något af
Gud att säga med ord, som anden gifver, och som hellre tiga än
taga förlegade varor ur eget förråd, till dem, som söka att äfven
i det yttre genom försakelse och köttets kufvande följa Kristus
utan att låta sig ledas bort från den smala vägen genom att
inveckla sig i sådana bestyr, som hindra ordets fria förkunnelse.
Grundtonen i hans predikan är hemlängtan, och talet om Jesu
kärlek, som kan förliknas vid en moders till sitt späda barn, har
ett stort rum i hans föredrag.
I juni år 1879, ett år alltså efter första ■ årsmötet i Gnesta
missionshus, kallades Gustaf Sunnberg från Vermland, hvilken
förut genomgått missionsskolan i Kristinehamn, att verka inom
föreningen. Han räknar sig därför såsom nästan jämnårig med
den ordnade missionsverksamheten i Gnesta och har från den
tiden mer än någon annan med högst sällsynt mått af
själfuppoffrande nit och trohet i nöd och lust tagit del i den från denna
plats utgående verksamheten. Mer än de flesta har han pröfvat
på de mödor och försakelser, som en predikant har att utstå. Att
år efter år predika om hvardagarna en och om söndagarna två
gånger samt dessutom med kappsäcken i hand mestadels vandra
de långa vägarna till fots, det undergräfver i vanliga fall hälsa
och krafter, och på grund häraf nödgades Sunnberg slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
