Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 85. Andliga rörelser i Södermanland - VII. Södertörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 222 ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
ur Pietisten om »änkan i Sarpat». Genom det hörda ordet
blef fru Stenberg väckt till frälsningsbekymmer och kom till
frid med Gud. Hon deltog sedan med varmt intresse i arbetet
för själars frälsning och blef genom sin frimodiga bekännelse till
mycken välsignelse. Socknen besöktes sedermera af flera
evangelii vittnen, såsom J. N. Holmgren, F. A. Schyberg, N. Rosén,
P. H. Liljeqvist, Vennersten, G. Palmqvist m. fl., och
evangeliska sammankomster höllos dels i skolsalen vid kyrkan, dels
i fru Stenbergs hem. Många försök gjordes att förhindra det
påbegynta andliga röjningsarbetet, men Gud gjorde fiendernas
anslag- om intet. Snart fingo de troende i frid samlas omkring
Guds ord, och detta ord bar frukt i sin tid till rättfärdighet.
Vid början af 1870-talet hade baron Löwen på Häringe en
troende tjänarinna, som var erl varmhjärtad. Herrens lärjunginna.
Genom sitt gudfruktiga lif vann hon ett odeladt förtroende hos
friherrinnan Löwen och erhöll trots prästerskapets och andra
myndiga personers motstånd tillåtelse att kalla predikanter till
Häringe. Själfva härden för den religiösa verksamheten inom
socknen vid den tiden var i inspektor Janssons hem på Ektorp
och hos familjen Hammarborg vid Sadelmakartorp, hvilka båda
familjer voro mycket uppoffrande för missionens sak. Ar 1885
bildades Västerhaninge missionsförening, som sedermera i
förening med evangelii vänner i Österhaninge och på Dalarö anställde
och aflönade egen predikant, och 1897 byggdes ett missionshus
inom socknen.
Från Västerhaninge spridde sig den andliga rörelsen till
den Y2 mu fr^n fastlandet belägna Muskön. Denna ö, som vid
början af 1880-talet tillhörde tvenne godsägare, hade ända intill
denna tid varit helt och hållet afstån gd för evangelii predikan
af lekmän. Vid nämnda tid blef den ene af godsägarne sjuk,
och pastor G. E. Beskow i Stockholm blef då tillkallad att
samtala med honom. Detta samtal blef fruktbärande så väl för den
döende som för hans syster. Efter broderns död vände hon sig
därför till en af friförsamlingens i Västerhaninge medlemmar med
förfrågan, om icke någon af dess predikanter skulle kunna
besöka Muskö. Hon erhöll löfte om att få denna önskan uppfylld,
om rum för sammankomsterna kunde erhållas. Därpå svarades :
»De kunna få komma hit.» Sålunda öppnades, något som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
