Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - VIII. Vadstena och Skeninge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de andl. rörelserna i Östergötland. 2295
ningens styrelse att upplåta missionshuset för honom. Men detta
förbud ansåg sig sagda styrelse icke böra efterkomma och
delgaf kyrkoherden denna sin mening samt inbjöd honom att komma
med på sammankomsten för att åhöra Franssons predikan och
då göra de anmärkningar, som möjligen kunde anses nödiga.
Uppbyggelsestunden började kl. 6 e. m. med afsjungande af ps.
50: 1, 2 i svenska psalmboken, och Fransson beträdde
talarestolen. Fian bad och uppläste som text Apg. kap. 26 samt
karakteriserade sedan de fyra männen Festus, I^elix, Agrippa
och Paulus, som omtalas i denna berättelse. Sedan följde en
enkel och träffande tillämpning af det sagda, hvari icke ett ord
förekom, som kunde »anses leda till söndring i kyrkligt
hänseende», så framt icke denna söndring uppkommer genom sann
omvändelse, bättring, tro och helgelse, ty detta predikades. Efter
föredragets slut följde »eftermötet». Fransson uppmanade då de
bekymrade, som kände behof af frälsning, att komma fram, så
skulle de troende bedja med dem, hvarefter han bad dem, som
ej ville deltaga häri, att aflägsna sig. Men det oaktadt stannade
de flesta kvar för att se, »hvad underligt nu skulle hända». Bland
dem voro ock kyrkorådet med kyrkoherden samt
polismyndigheten jämte stadsfiskalen. Folket, som till trängsel uppfyllde det
ganska stora missionshuset, förhöll sig stilla och lugnt, men de,
som skulle anses som ordningens upprätthållare, kunde icke den
konsten. Att de genom högljudda speord och svordomar störde
det hela, sårade många af de församlade ganska djupt, och
yttranden sådana som detta: »Hela tillställningen är en förbannad
galenskap», voro föga uppbyggliga och ingåfvo ringa aktning
för den, som uttalade dem. En del af de församlade tyckte, att
ett sådant uppträdande »kunde anses leda till kyrklig söndring»
och därför böra beifras.
Emellertid aflopp allt tämligen lugnt den kvällen, och dagen
därpå kunde man märka, att det förkunnade ordet haft en god
och kraftig verkan, ty här och där på torget och gatorna stodo
grupper af personer, som samtalade allvarligt om gårdagens
predikan i missionshuset. Men de som icke voro bslåtna, det
var kyrkoherden och hans kyrkoråd, hvarför de höllo råd om,
huru de skulle kunna förhindra denna mission. Samma dag
uppkallades missionsföreningens ordförande på rådhuset, där stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
