Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - XII. Östergötlands ansgariiförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2318
ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
De första lekmän, som verkade i Ansgariiföreningens tjänst,
voro skollärarne Danielsson och Sundström i Västerlösa samt
Lundmark i Norrköping och Nyrén i Hällestad, hvilka
förnämligast under sina fritider reste omkring och vittnade om Herren.
Ar 1869 antog föreningen"]. Werngren i Norrköping såsom sitt
första reseombud. Under den följande tiden hafva många andra
reseombud och predikanter för längre eller kortare tid arbetat
i föreningens tjänst, såsom sadelmakaren Andersson, f. d.
skolläraren Engström, Nils Hansson i Vånga, skolläraren Lundqvist i
Oppeby, klädesväfvaren Stålberg, f. d. skolläraren A. J.
Holmvall, L. E. Bergström, skolläraren Widlund, Landström, P. M.
Thelander, Svensson, A. Lundmark, P. Lundqvist, Palmqvist, J.
L. Norman, J. P. Jonsson, C. J. Karlsson och Joh. Eriksson.
Under de första åren af Ansgariiföreningens verksamhet
var det andliga mörkret ännu mångenstädes mycket stort,
mäktiga fördomar härskade mot lekmannaverksamheten, och
predikanterna bemöttes med mycket misstroende och icke så sällan
af bitter fiendskap. Inom de troendes lilla krets var det
däremot den tiden ett hjärta och en själ. De älskade hvarandra
varmt och innerligt. Partier och lärostrider voro i det närmaste
alldeles okända. Så kom under åren 1875—1879 en ljuflig
blomstringstid, då Guds verk gick framåt med makt. Stora skaror
vaknade upp ur syndasömnen, kommo till lif i Gud, och i de
rättfärdigas hyddor hördes frälsningens jubel. Präster och
lekmän samverkade i frid och kärlek. Inga missljud förspordes
bland dem, som förkunnade ordet, ty alla talade ett. Men så
inträdde en tid, då striderna om försoningen, nattvarden, dopet,
helgelsen m. m. upprörde sinnena. Det var en allvarlig
brytningstid men blef genom Guds nåd på samma gång en tid för
andlig uppfostran, då frukterna af evangelii predikan blefvo
tillvaratagna och bragta till mera mognad genom ett ordnadt
bibliskt församlingslif, hvarefter en lugnare och mera sansad
hållning inträdt bland de troende och i deras verksamhet.
Redan innan Ansgariiföreningen blifvit bildad, hade de
utefter Vättern belägna socknarna i västra Östergötland en tid
blifvit besökta af predikanter från Jönköpings missionsförening.
Efter år 1870 började de båda föreningarna i kärlek och
endräkt till en del verka på hvarandras områden. Sålunda hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
