Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Andliga rörelser i Östergötland - XII. Östergötlands ansgariiförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2$10 ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
åren fått en alltmera frikyrklig karakter, så hafva alla de
troende prästerna inom stiftet dels af egen öfvertygelse, del på
grund af påtryckning från ämbetsbröders sida funnit sig
föranlåtna att draga sig tillbaka från ett aktivt deltagande i dess
verksamhet och bildade så för flera år sedan en kyrklig
missionsförening, bestående af präster och kyrkligt sinnade lekmän.
På grund däraf att man upprepade gånger påstått, att
Ansgariiföreningen från sin verksamhet utestängt de troende
prästerna, hvilka af denna anledning skulle hafva bildat
nyssnämnda förening, och att de skulle vara villiga att mottaga en
uträckt brodershand till samverkan i missionsarbetet, beslöt
Ansgariiföreningens styrelse vid ett sammanträde på hösten 1896
att inbjuda de troende prästerna inom Östergötland till ett möte
i Linköping för att höra deras tankar rörande denna sak. Rätt
många antogo denna inbjudning och bland dem äfven stiftets
biskop. Kontraktsprosten E. Rudberg från Vånga, som af mötet
valdes till ordförande, inledde öfverläggningarna med ett tal,
hvari han klart och tydligt redogjorde för Ansgariiföreningens
verksamhetssätt. Sedan därefter kyrkoherden C. A. Carlsson i
Normlösa kraftigt betonat samma sak, begärde kyrkoherden A.
Johansson i Vist ordet och förklarade under bifallsyttringar från
flera af de närvarande prästernas sida, att han icke kunde
begripa, huru en prästman skulle kunna samverka med en
förening, som gick så långt i frikyrklighet, att den vid sina års- och
kvartalsmöten anordnade predikan under samma tid, som det
var officiell gudstjänst i statskyrkan, och som tillät sina
predikanter att deltaga i enskilda nattvardsgångar. Tillika försäkrade
han, att, om Ansgariiföreningen ej ville ändra sig härutinnan,
så hade hon fortfarande ej annat att vänta och måste finna sig
däri, att den ena missionsföreningen efter den andra lämnade
henne för att, enligt talarens underförstådda mening, sluta sig
till den af prästerna stiftade föreningen.
Ordföranden bemötte detta yttande i ett kraftfullt anförande,
hvari han betonade, att äfven en prästman måste följa med sin
tid, och att det, som blifvit klandradt i Ansgariiföreningens
handlingssätt, icke vore af sådan vikt, att det borde få utgöra en
skiljemur emellan bröder, hvarjämte han påvisade, att både han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
