Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - III. K. O. Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2342 ÅTTIONDESJUNDE KAPITLET.
Det var en utomordentligt mäktig andekraft, som glödde i
Engströms hjärta. Delaktiggjord af samma kärlek, som tvang Kristus
att offra sig till världens försoning, manades han att kalla så
många, han kunde, till frälsningens öppna brunnar. Men i likhet
med sin mästare bjöd han först sin hembygds folk och sedan
människor på andra håll till samma frälsnings brunnar. De flesta
andra ordets förkunnare, som vid denna tid trädde fram inom
hans område, förde lagens ord på sin tunga; men Engström
kom med nådens öppna, glada och frigörande evangelium. Under
bön, begrundelse och själfpröfning hade han lärt det såsom vid
Kristi fötter. Och såsom direkt från hans egen mun hade han
tagit den stora befallningen till apostlarne: »Gån och prediken
och sägen: Himmelriket är nära. Böten sjuka, gören spetälska
rena, uppväcken döda, utdrifven onda andar. I hafven fått för
intet; gifven för intet» etc. (Matt. 10: 7—42).
Från Jönköpingstrakten bröt han upp och företog sina resor
genom norra Västergötland, Nerike och Vermland, ett område
större än Kanans land, det Jesus genomvandrade. Många färder
till fots företog han mellan städerna Jönköping, Örebro, Filipstad,
Karlstad, Kristinehamn och Stockholm. Och allestädes var han
såsom magneten bland järnfilspån: här samlade sig hundratals
och där hundratals frälsningssökande själar kring honom, hörde
ordet, upptogo genom det Kristus i sina hjärtan, framträdde
såsom nya människor och prisade Gud; men fienderna stodo på
afstånd och begabbade.
Så snart Engström blifvit myndig, ingick han äktenskap
med en fattig troende flicka. De båda bosatte sig då på ett
torpställe. Men den unga hustrun var sjuklig och gick efter blott
ett års äktenskap barnlös hän öfver tidens gräns. Därefter trädde
han år 1849 i äktenskap med en burgen troende
hemmansägaredotter från J^agerlid i Tiveds socken, där han nu bosatte sig.
Det var ett mycket lyckligt äktenskap; men, då mannen nästan
ständigt var stadd på resa, måste hustrun ensam sköta gård och
hemman, det hon emellertid gjorde på ett framgångsrikt och
hedrande sätt. Men boningsplats bytte dessa makar ofta om.
likt Israel i öknen flyttade de ifrån den ena lägerplatsen till den
andra, och Herrens moln- och eldstod följde dem. Redan 1851
flyttade de från Fagerlid till Häggryda i ICärråkra socken, köpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
