Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - III. K. O. Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2346
ÅTTIONDESJ UN DE KAPITLET.
ock infunnit sig, hålla emellertid inne med sina speglosor, och
folket sitter och står där i längtansfull förbidan. Framme vid
talarestolen sitta tre ordets tjänare: den vänlige och nitiske
pastorn i Elgarås A. A. Fischer, predikanterna Lars Olsson,
sedermera Västkustmissionsföreningens bepröfvade evangelist, och
K. O. Engström. Den sistnämnde föreslår nu en sång, nämligen
sången 78 i Sions harpa, en sångbok, hvars kärnfriska, anderika
sånger han själf samlat och några år förut från trycket utgifvit.
Många känna den föreslagna sången utantill, och andra sjunga
den ur sin sångbok, sjunga med hänförelse i andens kraft:
Med Gud och hans vänskap, hans ande och ord
Samt bröders gemenskap och nådenes bord, etc.
Sedan pastor Fischer i en varm bön fört folket fram såsom
inför Guds tron och Lars Olsson i sin predikan med många
öfvertygande ord manat de församlade till sinnesändring och tro
sjöngs sången 18 i förut nämnda sångbok: >
Plär en källa rinner; etc.
Då sången är slut, står Engström i predikstolen. Män och
kvinnor icke endast från Västergötland utan äfven från
Vermland och Nerike hafva letat sig fram genom Tivedens skogar
till Engströms missionshus. Alla vänta att få höra honom, och
alla rikta sina ögon på honom. Han är, såsom en af hans
närmaste beskrifvit honom, en man »af medelmåttig kroppsstorlek
med nästan utprägladt sydländskt utseende: svart, lockigt hår,
hög panna, rödbrunt skägg, mörkbruna uttrycksfulla ögon,
stundom mildt leende, stundom blixtrande skarpa, hvarför de ock
vid hans misshag mot någon talade, så att ord nästan voro
öfverflödiga. Mången sade i sin enfald: ’Han kan se rakt igenom
människan’. Uppträdandet var i sin helhet stilla och
anspråkslöst men vördnadsbjudande.»
Efter innerlig tacksägelse och bön, hvartill alla troende i
djupa suckar sade sitt hjärtliga amen, läste predikanten Pauli
ord: »Af nåden ären I frälsta genom tron, och det icke af eder,
Guds gåfva air det» etc. (Ef. 2: 8 —10). De upplästa orden utlades
därefter med sådan visdom, människokännedom, ^andedjup och
innerlighet, att hvarje hjärta kände sig däraf träffadt. Människonaturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
