Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - III. K. O. Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2348
ÅTTIONDESJ UNDE KAPITLET.
Men stunden för Engströms hädanfärd var inne. Hans
arbetsdag blef kort men rikt välsignad. I klart väder liksom i
regn- och yrväder hade han på vidsträckta områden bjudit ut
lifvets bröd. Goda evangeliska skrifter hade han sålt i stort
antal och därunder icke så sällan förlyftat sig på bokbördorna.
Ofta genomvåt hade han fått predika i kväfva och osunda
lokaler samt ganska ofta legat i kalla sängkläder och i oeldadt
rum, hvarigenom hans hälsa tidigt brutits. Hans sjuksäng varade
ganska länge, och därunder blef hans kroppshydda så aftärd,
att, såsom en af hans närmaste sagt, »huden tycktes vara
fast-torkad vid hans ben». Under hans sjukdom besökte honom
socknens kyrkoherde, som frågade, om han icke ångrade sin
prediko- och bokspridareverksamhet, men Engström svarade:
»Jag ångrar endast, att jag icke varit många gånger trognare
och trägnare i min frälsares tjänst». Och ofta bad han: »Herre,
gå icke till doms med din tjänare!» Nu och då hörde man
honom sjunga denna eller liknande sångverser ur Sions harpa:
O, hvad sällhet, o, hvad fröjd
Att i härlighetens höjd
Guds lamm betrakta få! etc.
Till sin vän predikanten Lars Olsson, som besökte honom
på dödsbädden, sade han: »Visste jag icke af skriften och egen
öfvertygelse, att helvetet finnes till, skulle jag tro, att det endast
funnes himmel och salighet, ty för egen del känner jag ingen
nöd och ingen sjukdom utan får gå såsom alldeles sund och frisk
hem till Gud.»
Så insomnade han i frid den 17 april 1871, endast 48 år
gammal. På grafvården å Iiools kyrkogård, där hans stoft
be-grafdes, stå de bekanta orden: »Saliga äro de döda, som i
Herren dö härefter. Ja, säger Anden, de skola hvila sig ifran
sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter» (Upp. 14: 13).
Under hans lifstid hade ovännerna, som sett Engströms
vidsträckta gästvänlighet och hans personliga offer för Herrens
sak, ofta ömkat sig öfver hans maka och barn samt spått: »Vi
få dem snart på fattigvården». Men dessa spåmän kommo
grundligt på skam. »Guds välsignelse hvilade öfver oss», har en af
sönerna sagt, »så att min moders framtid är i ekonomiskt hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
