Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - IX. Södra Västergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2376
ÅTTIONDES] UNDE KA PIT LET.
struparna oftast många sådana efter »gudstjänsten».
Kyrkobesökarne bildade dryckeslag i vissa utefter vägen belägna
krogställen, och där festade man nu hela söndagen och mången gång
äfven hela den därpå följande natten. Att därpå kunde följa
äfven en »frimåndag» i sus och dus, hörde alls icke till
sällsyntheterna. Trots denna råhet i seder måste man dock rättvisligen
erkänna, att en viss vördnad för det, som ansågs heligt, behärskade
folkmassan. Att visa lättsinne under Guds ords läsande
förekom ej gärna, och att gäckas med det heliga och slå omkring
sig med fritänkerifraser, såsom man så ofta kan få höra nu för
tiden, förspordes ej på den tiden i dessa bygder. S. k.
husandakt öfvades i åtskilliga hem, i det att man regelmässigt läste
ur någon postilla af Hoof, Luther, Linderot eller Scriver m. fi.,
eller ock läste och sjöng man dagligen några psalmer ur
psalmboken.
Men Herrens barmhärtighet är stor. Det löftet, att han
skall varda funnen af dem, som icke känna honom, gick här i
härlig fullbordan. Ibland ortens mest ihärdiga och listiga
smygbrännare behagade Herren utvälja den, som först skulle höja
väckelsens rop ibland de i synden sofvande. Hans namn var
Anders Petter Andersson vid Ljurs kvarn. Just som han en
natt höll på som allra ifrigast med att idka sin olofliga
handtering i en under boningshuset belägen jordkula, träffades han
af en väckelsens pil ifrån ofvan. Det stod med ens klart för
honom, att han var på väg till fördömelsen. Han sprang
förskräckt upp ur det usla kyffet, väckte sin hustru och svärmoder
samt ropade utom sig af förtviflan, att han var förlorad. Genom
andens ljus såg han nu icke allenast sig själf i den största
själafara utan hela församlingen sofvande i synden.
Försedd med psalmbok och katekes gick han nu från hus
till hus och ropade an de sofvande. En bäfvan intog mångas
hjärtan, och snart fick man höra ett gny i de döda benen. Inga
hus voro nu rymliga nog för de skaror, som samlades för att
höra »Ljurskamjölnarens» eldiga väckelserop. Denna
morgongryning till en bättre dag begynte visa sig år 1858. Ar 1862
gjorde ett par af Fosterlandsstiftelsens kolportörer, O. Engström
och L. Olsson, sitt första besök i Norunga, och under så väl
detta som under några följande besök tog den genom botpredi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
