Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - XII. Mölndal - XIII. Bengt Carl Rohde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2410
ÅTTIONDESJUNDE KAPITLET.
Under de senare åren hafva åtskilliga i synnerhet bland
ungdomen blifvit vunna för Herren. För att komma dessa
unga till hjälp och om möjligt vinna ännu flera för Guds rike
bildades för något år sedan en ungdomsförening, som med stor
ifver arbetar för Herrens sak.
Mölndals missionsförening har sedan 1879 varit ansluten till
Västkustens missionsförening och står sedan några år tillbaka
äfven i förbindelse med Svenska missionsförbundet. Föreningens
nuvarande predikant är J. A. Lindberg, som tillika under en del
af året verkar inom Västkustens missionsförening.
XIII.
Bengt Carl Rohde.
A det magra men natursköna Ogärdet i Gunnarps socken
af Halland föddes den 14 mars 1834 en man, som vunnit ett
aktadt och vördadt namn i så väl den svenska
folkundervisningens som den inre missionens historia. Det var Bengt Carl
Rohde. Hans fader var landtbrukaren Peter Olof Rohde och
modern hemmadottern Sara Svensson. Deras äktenskap var rikt
välsignadt med barn, af hvilka Bengt Carl var det nionde och
yngsta. Redan vid sex års ålder förlorade han sin moder, och
hans uppfostran blef till följd däraf mycket försummad. Den
läsfärdighet, som kräfdes för deltagandet i nattvardsundervisningen,
fick han inhämta under ledning af en af sina äldre bröder.
Räkning och skrifning blefvo icke ens allvarligt ifrågasatta. Men
lille Carl lärde sig snart både det ena och det andra.
Skrifkonsten lärde han sig, såsom han själf berättar, genom att
efterapa bokstäfverna i en sin systers bref. Skrifbläck tillverkade
han af saften från »ekäpplen», och litet papper bytte han sig till
af en kringvandrande lumpsamlare. När detta emellertid snart
nog tog slut, visste Carl ingen annan råd än att tvätta bort, hvad
han skrifvit, och så använda papperet ännu en gång. Omsider
fick han höra talas om, att det fanns taflor af ett slags sten,
som man kunde skrifva på. Hans ifriga åstundan att få en dylik
uppfylldes snart nog, i det att han af en vänlig resande erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
