Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Andliga rörelser i Västergötland - XIII. Bengt Carl Rohde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2412 ÅTTIONDESJUNDE KAPITLET.
till Motala, där han erhöll anställning som maskinist vid Dufdals
bruk. På denna nya plats lärde Rodhe känna ett underligt folk,
som kallades ;>läsare». Genom denna bekantskap, som för
honom blef af den största betydelse, kom han att kasta sina blickar
tillbaka på sitt förflutna lif, och de upptäckter, han därvid gjorde,
voro för honom allt annat än glädjande. Han kom i allvarligt
frälsningsbekymmer och fann sig vara en förtappad syndare,
värd att af Gud bortkastas. Syndbetungad, söndersliten af
sam-vetsoro och förgäfves sökande upprätta sin egen rättfärdighet
stod honom ingen annan räddning åter än att i likhet med den
förlorade sonen återvända till fadershuset. På själfva julafton
sagda år inträngde nådesolens första strålar i hans af förtviflans
mörker omtöcknade själ. Under läsningen af en predikan af
Luther öfver Joh. 3: 16 öppnades nämligen Rodhes ögon därför,
att frälsningen i Kristus gällde honom personligen. Han trodde
och erhöll visshet om sina synders förlåtelse och barnaskap hos
Gud. »Han var», säger en minnestecknare, »öfvermåttan lycklig
i tron på sin frälsare och började strax vittna om sin lycka både
enskildt och offentligt.» Sin första andliga verksamhet utöfvade
han i en af några troende på platsen ett par år förut upprättad
söndagsskola, hvarjämte han lefde i en förtrolig umgängelse med
sina kära trosfränder på denna plats, om hvilka han ända in i
de senare åren hördes med glädje berätta.
Rodhes vistelse i Motala blef emellertid icke långvarig.
Redan på våren 1856 afflyttade han därifrån och återvände till
Mölndal, där han erhållit plats som maskinförare vid Korndals
fabriker. Det var icke utan en viss bäfvan, han sent en afton
i april åter gjorde sitt inträde i Mölndal. »Bekänn genast den
Gud, som du nu vill tjäna, annars varder du förlorad... Den
minsta eftergift af blygsel för din frälsare kan medföra döden;
’den som blyges vid mig, för honom skall ock jag och min faders
änglar blygas’, så ljöd det», berättar han, »oaflåtligen i min själ
vid inträdet bland denna i alla upptänkliga laster sjunkna
arbetarebefolkning». Rodhe blef välvilligt mottagen i en bekant
familj, och snart uppstod ett samtal om det enda nödvändiga.
Hans värdfolk hade med förundran lagt märke till, att han bad
Gud välsigna den mat, som man satt fram åt honom, och, när
han sedan på sina knän tackade Gud för den flydda dagen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
