Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 88. Andliga rörelser i Bohuslän - IV. J. Dahlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2452
ÅTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
Gud år 1872 på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där han
vårdades för en åkomma i den ena foten.
Strax efter sin omvändelse blef han husbesökare i
Göteborg och talade äfven Guds ord offentligt emellanåt. Ar 1877
flyttade han till Långareds socken i Västergötland och verkade
efter den tiden dels i Västergötland, dels tidvis i LIalland och
Bohuslän. Ar 1881 kallades han till resepredikant på Dalsland,
då han särskildt verkade i socknarna Animskog, Fröskog, Tye,
Tösse, Ertemark, Laxarby och Steneby. Ar 1884 antog han
kallelse som predikant i Fredrikshall i Norge, där han stannade till
1886, då han mottog kallelse från Bohusläns missionsförening att
blifva dess predikant.
Folket i denna provins, där han själf var född, låg honom
varmt om hjärtat. Han bosatte sig till en början på Smögen,
där han bodde till 1888. Under sin vistelse på denna plats
började han verka i Lysekil, hvars befolkning då låg ganska
djupt nedsjunken i mörker. Genom sina ifriga bemödanden och
de varmhjärtade missionsvännernas i Smögen ekonomiska bistånd
fick han 1888 ett missionshus till stånd därstädes, hvarefter han
äfven själf flyttade dit för att bättre kunna leda den nybörjade
verksamheten där. På denna plats fick han sedan kvarstanna till sin
död 1891. Bohusläns missionsförening skaffade honom en mindre
däckad segelbåt, med hvilken han seglade från plats till plats
och förkunnade evangelium. I augusti månad nämnda år var
han ute på en missionsresa till en plats, som heter Fljälmedalen,
och på resa därifrån till Lysekil drunknade han på natten. Han
efterlämnade änka och fyra barn, hvaraf det yngsta, tio år
gammalt, åtföljde honom på hans sista resa.
Mänskligt att tala var förlusten af honom oersättlig för
Bohuslän, men Gud vet, hvad han gör. Utom en ovanligt god
talförmsiga hade predikanten Dahlöf mycket lätt att taga sig
fram öfverallt och kunde finna sig i alla omständigheter. Han
var djärf och ihärdig, men sällan kunde någon förargas på
honom. Hans plötsliga bortgång framkallade djup förstämning
hos både troende och ogudaktiga. »Ja, de rättfärdiga togos bort
från olyckans åsyn, de ingingo i fridens land för att hvila på
sina hviloläger, de som redligt vandrade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
