Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Andliga rörelser i Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2454 ÅTTIONDENIONDE KAPITLET.
tillfällen, då allmän gudstjänst förrättades, voro de öfverfyllda af
människor, som tycktes med andakt läsa, bedja och sjunga. Vid
hvarje nattvardsgång såg man hela skaror af män och kvinnor
hasta till altaret för att begå nattvarden. Prästerna försummade
aldrig att fullgöra sina åligganden såsom statskyrkans tjänare.
Men oaktadt allt detta sökte man förgäfves något spår af en
allvarlig gudsfruktan, för så vidt denna kan skönjas af lefvernet.
Detta sorgliga förhållande hade till väsentlig del sin grund däri,
att prästerna i allmänhet skötte sitt kall endast såsom ett
vinstgifvande handtverk. Det arma folket, insnärjdt i
formkristendomens olycksbringande nät, betraktade icke heller prästens kall
annorlunda än såsom ett yrke, hvilket han måste troget sköta
för att icke gå miste om sitt lefvebröd och för att »kristlig
ordning» måtte bestå. Men detta samma folk trodde dock, att
flitiga kyrkobesök och några gånger om året upprepadt
natt-vardsbegående vore det, som hufvudsakligen fordrades för att
täckas Gud. Något allvarligt sträfvande efter viljans och
lefvernets omskapning och hjärtats helgelse förspordes icke. Här
kunde med största skäl tillämpas Herrens ord: »Detta folket
nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men
dess hjärta är fjärran ifrån mig» (Es. 29: 13). Högst få voro
de, som aktade på det budet: »Söken först Guds rike och hans
rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla eder» (Matt. 6: 33).
Att denna skildring af det andliga tillståndet inom Halland
på 1850-talet icke är för mörk, bekräftas af hvad en professor
säger i ett bref af den 28 juli 1858, däri han rörande detta
landskap bland annat skrifver: »I denna provins synes en allmän
andlig död härska utom ett och annat sällsynt undantag. I går
(den 27 juli) hörde jag kyrkoherde B., som nyligen blifvit
installerad i —s, predika om ’den andliga blindheten’, hvarvid han
bland annat sökte bevisa, att det icke vore en lekman tillåtet att
från den andliga blindheten söka befria sina medmänniskor; icke
heller har en sådan rättighet att läsa någon annan bok än bibeln.
— Detta oaktadt tyckes han vara en allvarlig man och en ibland
de få på denna ort, hos hvilka tecken till andligt lif visar sig.»
Om än Halland alltid varit och ännu i dag på det hela
taget är en ödemark, där det andliga mörkret är större än på
de flesta andra platser i vårt fosterland, så har dock Herren icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
