Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 89. Andliga rörelser i Halland - II. Enslöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2458
ÅTTIONDENIONDE KAPITLET.
började Jonas Almström från Slätthög i Småland också verka
i Halland. Han reste omkring i flera år såsom ordets tjänare.
Ar 1885 bosatte Ahnström sig i Enslöf, där han utan någon
föregående sjukdom år 1893 afled i tron på sin frälsare.
De troendes antal tillväxte alltmera, hvaröfver kyrkoherde
Johanson blef mer och mer orolig. Han ansåg sig slutligen
böra ingripa för att stäfja den nya rörelsen. Först sökte han
genom vänlighet och list vinna sitt mål. Han erbjöd sig att köpa
missionshuset till skollokal och lofvade, att missionsvännerna
likväl skulle få använda detsamma för sina sammankomster,
hvilket erbjudande dessa, förståndigt nog, afslogo. Kort därefter
hölls i missionshuset ett möte, till hvilket kyrkoherde Johanson
infann sig. Han begärde nu att få predika, hvilket han ock fick
till-låtelse till. Då han slutat sitt föredrag, sade han: »Nu skall
jag komma hit och predika en gång i månaden, om I ären nöjda
med min predikan, men då få inga kolportörer uppträda här.»
Härpå ville de troende emellertid icke gå in. En af dem, Sven
Svensson, reste sig upp och tillkännagaf, att, om folket ville stanna,
skulle en närvarande predikant fortsätta att predika. Då
uppmanade kyrkoherden folket att gå hem, men de flesta stannade
kvar och afhörde predikan.
Från denna stund var det slut med prästens tålamod och
vänlighet; han ville nu försöka andra medel. I februari månad
1866 inkallade han predikanterna Nilsson och Ahnström samt
landtbrukarne Sven Svensson och Per Persson samt fröken Eva
Bånge att stå till rätta inför kyrkorådet. En söndag efter
gudstjänsten tog kyrkorådet plats framför altaret, och i hela
församlingens närvaro framkallades nu ofvannämnda personer. Just
som kyrkoherden skulle börja sin straffpredikan, inträffade ett
ganska egendomligt intermesso. Nere i kyrkan reste sig en
kvinna — hon var ej troende — och ropade: »Kyrkoherden
skall låta läsarne vara i fred!» Häröfver blef kyrkoherden ganska
vred och befallde, att kvinnan skulle köras ut, men det var
ingen, som ville verkställa hans befallning. Så höll han ett långt
förmaningstal, som slutade med följande kläm: »Jag förbjuder
eder, Ahnström och Nilsson, att predika inom denna kommun,
och jag förbjuder eder, Svensson, Persson och Bånge, att kalla
hit eller mottaga dessa predikanter.» Då ville någon af de in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
