Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - A. Jönköpings län - III. Lärostrid om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25o8
NITTIONDE KAPITLET.
världens ställe försonat Gud, skulle man då kunna neka till den
sanning, som är själfva kärnan i Jesu evangelium, att Gud ser
världen i Kristus rättfärdig? Att världen är i sina synder och
behöfver vända om till Gud och komma till tron på Jesus, det
hör till omvändelseläran. Att hon behöfver rättfärdiggöras, det
är sant, men huru skall hon kunna rättfärdiggöras, om ingen
rättfärdighet finnes för hennes räkning? Vi kunna och vilja icke
släppa den tröstliga sanningen, att världen är i Kristus, men
märk! i Kristus rättfärdig».
Almqvist ansåg, att en sådan lära skulle förorsaka stor
skada, ty vore världen rättfärdig, så behöfde hon icke blifva
det. Icke behöfver hon blifva det, som hon redan är. Men hon
är icke rättfärdig, så länge hon icke tror på Jesus. Ty det är
den heliga skrifts ordning att ångra och bekänna synden, tro på
Jesus och varda rättfärdig. »Jag kan ej», sade Almqvist, »för
min del tro, att världen är rättfärdig, ty hon är icke i Kristus
och tror icke på Kristus.»
Ahnfelt: »Det är en hemlighet, som icke hvar och en kan
fatta. Men det vore ganska illa att bortkasta evangelii kärna,
därför att det har funnits och ännu finnas personer, som icke
kunna fatta eller förstå evangelii hemlighet.»
Sådant var innehållet af denna diskussion. Så började den
strid om olika lärouppfattningar, hvilken sedan oafbrutet fortgått
bland de kristna och delat dem, som borde vara vänner, i olika
grupper.
Striden fortgick flera timmar under mötet och slutade på
det sätt, att båda kämparne behöllo sin öfvertygelse utan att
kunna förenas i detta lärostycke. Många voro närvarande och
åhörde den strid, som utkämpades. Alla lyssnade med stor
uppmärksamhet. Det väckte en allmän förundran och mycket
bekymmer, att dessa två icke hade samma lära utan stodo i strid
mot hvarandra.
Ahnfelt hade flera gånger besökt Jönköping. Hans
predikan och sång hade varit till stor välsignelse, och han hade
vunnit ett stort förtroende bland Guds barn. De trodde därför
i allmänhet, att Ahnfelt hade rätt. Rosenius hade
rekommenderat honom, och därför var man öfvertygad, att Ahnfelt hade
den rena rätta läran att förkunna bland folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
