Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - A. Jönköpings län - X. Västra härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2549
en mycket liten affär af sig i det yttre, men Gud gjorde icke
därför mindre affär genom hans predikan i åhörarnes hjärtan.
Icke ens då Petersson år 1875 flyttade från Nydala till Ölmstad,
skulle den andliga härden i Hjälmseryd och grannsocknarna
behöfva sakna en troende lärare. Ungefär samtidigt med Peterssons
bortflyttning hade den här nedan i skildringen af Östbo härad
omnämnde Nils Sandblad sändts som v. pastor till själfva
Hjälmseryd. Man kan säga, att hvad Hörberg verkat till väckelse och
Petersson till stadfästelse i nåden, det fullföljde Sandblad genom
sitt brinnande nit och sin klara skriftutläggning. I fullt
samförstånd verkade han ock med den till mera själfständighet nu
komna lekmannaverksamheten. Han stannade här till 1877, då
han som komminister flyttade till grannsocknen Rydaholm i Östbo
härad.
I Hjälmseryd har verksamheten sedan fortgått och fortgår
ännu. Det lär finnas icke mindre än sju missionshus inom socknen.
Verksamheten behöfde dock här som annorstädes i Småland
ordnas bättre i föreningar eller lokalförsamlingar. Detta sker ju
ock så småningom.
Den tredje verksamhetshärden inom häradet uppstod längre
norr ut, i Bringetofta, Hylletofta och Ljunga socknar. Äfven
här skedde det genom en troende prästman i förening med Oskar
Ahnfelt och andra lekmannapredikanter. Det var den från
föregående del (sid. u 15) kände Carl Johan Svalander. Från 1838
till 1857 var han komminister i Hylletofta och Ljunga och sedan
— från 1857 till 1865 — kyrkoherde i Bringetofta. Omkring
år 1852 hade han kommit till lif i Guds son, hvarefter han ställde
sig helt på de troendes sida. Så var han år 1854 redo att
samverka med och försvara den utskrikne och hatade Oskar
Ahnfelt, då denne angreps af prosten Bergqvist i Vrigstad, trots
detta medförde rätt svår förföljelse från domkapitlets och biskop
Heurlins sida. Om Svalander är det för litet att säga, att han
var vän till lekmannaverksamheten. Fasthellre hade prästen
och lekmannen i honom själf ingått den innerligaste förening, så
att han kunde sägas vara hälften af hvardera. Han var en folkets
man, en landtpräst i god mening, alltid tillgänglig, glad,
fryntlig och meddelsam. Hastigt kunde han brusa upp, såsom
alla som lätt taga intryck, men allt var snart godt igen, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
