Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - A. Jönköpings län - XI. Östbo härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2552
NITTIONDE KAPITLET.
det kalas för honom, ty han får rågbröd.» Hafrebröd var
nämligen det enda, som förekom äfven på de förmögnares bord, och
de fattiga fingo ofta uppblanda det med agnar eller bark. Kött
och äfven sill var en riktig lyx, som förekom blott som
högtidskost. I detta armod och den därmed följande förkommenheten
försökte »mormor» bringa hjälp, dock icke blott genom gåfvor
för stunden utan genom inrättandet af sy- och arbetsföreningar,
där kvinnorna fingo sy och spinna och sålunda själfva förtjäna
något och äfven fattiga män fingo arbete jämte råd och
uppmuntran och lekamlig hjälp. Särskildt lade »mormor», likt
missionärerna i hednavärlden, vikt på, att barnen måtte få
skolundervisning. Därför inrättade hon en särskild skola vid godset och
ett barnhem för de allra eländaste.
Hufvudsaken var dock att bringa folket Guds ord. Sant
insåg hon, såsom en hennes biograf yttrar, att »all blott lekamlig
hjälp är otillräcklig och medför stor fara, när den ej beledsagas
af Guds ord. En bibelspridares ränsel har nyckeln till ett
konungarike, ty den, som sätter bibeln i handen på ett barn eller en äldre
människa, gifver åt henne mer än ett konungarike, ty bibeln är
nyckeln till himmelriket». En stor sak var vid hennes bemödande
att sprida Guds ord, att hon var saxa. frisinnad. Hon anställde
sålunda, ehuru under konventikelplakatets gyllene dagar, två
kolportörer, som skulle ägna sig åt skrifters spridande och äfven
ordets förkunnande, jämte det Herrestad var en samlingspunkt
för de troende prästerna i trakten, hvilka vid de af henne
anordnade s. k. missionsbönerna utlade Guds ord för det rikt
tillströmmande folket. Herrestad var sålunda icke blott själft en
stad på berget utan därtill en plantskola för den verksamhet
genom präster och lekmän, som Gud till så rik välsignelse sedan
uppväckte i dessa trakter. Act det kunde få fortgå på det sättet,
särskildt hvad lekmännens verksamhet beträffar, berodde till stor
del därpå, att hon förmatt intressera först konung Karl Johan
och sedan konung Oskar I jämte länets höfding för sin
verksamhet. Det var ej godt att under sådana förhållanden angripa
henne.
En af de päster, som flitigast besökte missionsbönerna på
Herrestad och oftast frambar ordet därstädes, var pastor Per
Petersson. Han hade blifvit prästvigd 1837 och kort därpå efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
