Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - B. Kronobergs län - IV. Allbo härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND. 2569
upp, sprang fram till Andersson, slog honom på axeln, sägande:
»Ah, är det inte du, din gamle...», därvid brummande ett
groft ord.
»Nej, hvad ser jag! Ar det icke du? Nå tack för sist!»
var Anderssons svar, och så började ett det mest hjärtliga
samtal, såsom det alltid plägar ske, när två verkligt goda vänner
träffas efter en lång skilsmässa.
Sedan de ännu en gång riktigt klappat om hvarandra,
fortfor den svärjande gamle knekten: »Du hederliga själ! Hvad du
kunde göra det trefligt hos oss på Kronobergs hed! Aldrig har
det varit så roligt där, som när du hade hand om dropparna.
Men i hvilket helvete har du sedan dess hållit hus? — det går
allt framemot en 20 år, sedan du var handlande öfver flaskorna
här nere på heden. Hvad det var lustigt att se dig ännu en
gång! Men du ser litet grå ut. Har du ej haft det så gladt
sedan?»
Sedan den belåtne krigaren utan uppehåll utgjutit sig om
allt möjligt, allt i den »glada» stilen, inföll Andersson: »Och
jag märker, att du är densamme, som då vi sist råkades», hvilket
gaf f. d. fanjunkaren anledning att litet draga sig till minnes,
hvarpå han i ett nu »skiftade hamn», sägande: »Det var sant;
nu minnes jag det — du blef ju läsare — ja, det kunde du
behöfva, ty större syndare än du var, det har väl aldrig Guds gröna
jord burit.»
»Det har du rätt i», var Anderssons lugna svar, »jag
behöfde verkligen frälsas. Men huru är det med dig»?
Den gamle vännen mådde nu som ormen i myrstacken,
såg sig om efter någon undflykt men fann ingen, och så började
han sitt sjäfförsvar sålunda: »Jag var alls icke den värste; det
vet du väl. Att jag kan Luthers katekes, det kan du lita på;
och mina böner läser jag på bestämda tider.»
Andersson fick nu ett g-odt tag och inföll då: »Ja, Luthers
katekes är en öfvermåttan god bok; den börjar med de viktiga
grundläggande orden: ’Vi skola öfver allting frukta och älska
Gud’. Hur är det — gör du det?»
Finnande marken litet osäker här inföll den katekesälskande
knekten: »Men vi få inte bara hålla oss till lagen, trosartiklarna
äro viktigast», hvilket gaf Andersson anledning att utveckla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
