Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - C. Kalmar län - V. Mönsterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ÖI2
NITTIONDE KAPITLET.
Carlssons trädgård. Missionsföreståndaren E. J. Ekman var
närvarande äfvensom gamle kantor Sandstedt, J. Eklund, sedermera
riksdagsman, m. fi. Då kom frågan om att fira nattvarden i en
sluten krets af troende på tal. Många hade börjat tänka på det
obibliska uti de statskyrkliga nattvardsgångarna och längtade till
en mera biblisk ordning härutinnan. Då samtalet var slut, sade
Eklund med anspelning på den etiopiske kamreraren: »Här är
en sal och bröd och vin — hvad hindrar, att vi fira nattvard?»
Ekman och alla svarade: Intet! — och så bildades i Mönsterås
den första nattvardsföreningen, som befanns bestå af 12
medlemmar, hvilket gaf anledning till bön och hjärterannsakning.
Nästa gång, som inträffade en månad därefter, voro medlemmarne
18. Då ledde den unge C. Boberg sammanvaron; men då han
återvände till missionsskolan, tog Sandstedt ledningen. Pastor
Längqvist var då sjuk, men, när han stod och såg från sitt
fönster i skolhuset, huru vännerna samlades att fira Jesu döds
åminnelse i det bredvid liggande missionshuset, tårades hans ögon,
och han sade: »Gud välsigne er! Det är rätt, att Guds folk
tar vara på sig och sitt.»
Ur denna naturliga början växte Mönsterås nya
missionsförening fram. Allt gick stilla och lugnt. Skaran växte tyst som
gräset. Men så blef kyrkoherde Ch. Strömberg 1881
församlingens herde. Han var varm i hågen för kyrkan och beslöt att
utrota separatister och »waldenströmare» på 5 år. Detta beslut
fattade han högt, så det kom ut bland folket. Han begagnade
ock predikstolen såsom den position, hvarifrån han lät sina batterier
spela. Följden vardt, att de troende, som ännu älskade kyrkan
och af gammal vana gingo dit på söndagsförmiddagen, blefvo
ledsna och togo anstöt och — gingo öfver till friförsamlingen,
som växte med hvarje vecka. Aldrig har någon präst hjälpt till
att ordna en friförsamling på ett mera fruktbärande sätt!
Kyrkoherde Strömberg var dock ingen Guds ords fiende. Tvärt om.
Han hade varit missionär på Guldkusten flera år och var en varm
vän till missionen, den han sökte befordra i tal och skrift. Men
han ställde sig i vägen för en utveckling, som lik en vårflod
växte med hvar dag. Detta blef honom för svårt. Han som
många andra förlyfte sig på en omöjlig uppgift. En tid var ock
striden både skarp och allvarlig; men i den mån kyrkoherden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
