Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - C. Kalmar län - VIII. Söderåkra och Torsås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SMÅLAND, 2633
Dessa galenskaper och vanvettiga råheter äro dock endast
att betrakta såsom grofva uttryck för hvad en hel del präster
vid konfirmationsundervisningen, i predikningar och vid andra
tillfällen talat och lärt, och som den unge mannen insupit och sedan
i högmod och vilseledt nit utkolporterat för att därigenom ställa
till rätta, hvad som enligt hans mening kommit på orätt spår
inom kyrkan. Motstycken härtill saknas icke heller bland dem,
som räknas för lärda och betrodda män inom henne. Vid den
sista kyrkovisitationen i Söderåkra, som hölls af domprosten
Warholm under biskop Sjöbrings senare lefnad, uppträdde visitator
med brinnande nitälskan mot dem, som icke underkastade sig
kyrkans ordning och deltogo i hennes nattvardsfirande. Han
uttalade öfver dem allt ondt och elakt, som kunde sägas. Deras
tilltag hade sin källa i högmod och trots mot Gud och kyrklig
ordning. Det vore en ren inbillning, att de hade dop och
nattvard, då de saknade nådemedelsämbetets välsignelse. De vore
ingenting annat än ett upproriskt parti mot Gud och hans kyrka
m. m. sådant. Åtskilliga församlingsboar visade sig rent af
för-lägna öfver visitators råhet och hårda domar, men kyrkoherden
var af samma åsikt och mening som denne.
På ett helt annat sätt gick doktor .Sandberg i Madesjö till
väga, då han omkring 1870 förrättade kyrkovisitation i Söderåkra.
På hans fråga, om några funnos inom socknen, som afhöllo sig
från nattvarden, svarades, att det funnes sådana. Då han vidare
sporde, af hvad orsak de icke gingo till nattvarden, svarade en
prästman, att det var af samvetsbetänkligheter, som de afhöllo
sig därifrån. lian begärde då att få veta, huru de uppförde sig,
och fick till svar, att deras uppförande var alldeles oklanderligt.
Då sade visitatorn, att man borde lämna dem i fred och icke
oroa dem.
Men vi återgå nu till att i korthet visa, huru den år 1860
bildade friförsamlingen utvecklat sig under årens lopp. Af det
redan sagda framgår, att hon på grund af det andliga mörker,
som härskat öfver så väl präster som befolkning i allmänhet,
varit utsatt för mycken fiendskap och förföljelse. Till dessa yttre
svårigheter hafva ock kommit åtskilliga strider och söndringar
inom dess eget sköte. Ar 1868 öfvergick omkring hälften at
friförsamlingens medlemmar till baptistsamfundet, och äfven seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
