Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Andliga rörelser i Småland - C. Kalmar län - X. A. G. Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2640
NITTIONDE KAPITLET.
sina barn att läsa sina morgon- och aftonböner samt på
söndagsförmiddagen dagens evangeliitext och några psalmer. Vid 8 à 9
års ålder började den unge gossen flitigt läsa i hemmets gamla
bibel. Herrens ande klappade därvid på hans hjärta, så att han
ofta kände sig orolig för själens frälsning. Mången gång måste
han på grund af inre oro skynda bort från sina jämnårigas lekar
för att i ensamheten riktigt kunna gråta ut och högljudt ropa
till Gud om nåd och förbarmande. Han vågade dock icke
uppenbara sin nöd för någon af sina närmaste, och icke heller
trodde han, att någon skulle kunna förstå honom. Under
konfirmationstiden blef han ännu kraftigare sökt af Herren, och, då
han vid sin första nattvardsgång skulle träda fram till altarrunden,
kände han sig gripen af den djupaste ångest och grät våldsamt,
emedan han trodde, att denna måltid icke var för honom utan
för dem, som voro gudfruktiga och fromma.
På vintern 1860 gick en mäktig nådevind fram öfver
Lindqvists hembygd, och många väcktes då till allvarligt
frälsningsbekymmer. Själf kom han nu i den djupaste nöd och oro öfver sin
synd. Han gjorde allvarliga försök att bättra sitt lefverne och döda
alla onda böjelser, ty, förrän detta skett, kunde han ju icke få
tro på Jesus. Under dessa bemödanden fick han alltmera erfara
sin egen andliga vanmakt, och, då alla försök att blifva helig
och ren alldeles misslyckades, började han slutligen nästan tro
sig vara bestämd till förtappelse. Härigenom afslappades hans
bemödanden om bättring, men han kunde dock aldrig blifva
lugn utan kände ständig samvetsoro. Efter omkring 4 års fruktlös
kamp och strid fick han en annandag påsk höra en predikan
om den fria nåden i Kristus Jesus, att Gud förbarmar sig öfver
de förlorade, och att det går an att tro på honom, som gör den
ogudaktige rättfärdig. Härigenom skingrades tviflets dimmor,
och nådens ljus började så småningom lysa in i hans själ. Vid
samma tid skaffade han sig ock Luthers kyrkopostilla och
Pie-tisten, och ur dessa skrifter hämtade han mycken andlig
välsignelse.
Efter någon tid började Lindqvist på de troendes
uppmaning att en och annan gång bedja offentligen vid deras
gemensamma sammankomster. Han erfor ock en inre maning
att offentligt vittna om sin frälsare och bad Gud om visshet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
